… är det att ha en cabriolet.
Åtminstone om man är hund. Då slipper man hålla ut huvudet genom rutan – alla härliga dofter bara finns där överallt utan att man behöver anstränga sig det allra minsta.
Fast ibland är det faktiskt bättre att inte ha en cabriolet.
Det hade blivit väldigt blött där i biltvätten ifall det inte funnits nåt tak. Nej, att ha en cab är helt klart överskattat! (Surt sa räven…)
En annan sak som är rena rama drömmen…
… det är att gå på Clarion. Här tillsammans med Frida, Ami och Patrik.
Ja, baren heter egentligen Calabrio, men Ama’s telefon slog till på Clarion istället en gång när Ama skulle messa till Anders och berätta var vi befann oss. Som tur var hade hon förtydligat att det var mitt emot Mullins. Den där stavnings-hittepå-funktionen som finns i dom moderna telefonerna är väldigt knepig och lever sitt eget liv ibland.
Hyfsade priser. Ett glas husets röda kostar 1 euro, och då följer det med en tapa på köpet. Grabbarna tog en liten öl för 1,20 medan Ami och Frida lyxade till det rejält med ett glas rosé för 1,50.
Lite spännande är det, för man vet aldrig vilken tapa det blir.
Så här såg tapa nummer två ut idag. Både dom första (migas) och dom här andra (korv- och potatisspett) var supergoda.
Sen behöver man faktiskt inte vara bloggare för att fota maten. Och alla var väldigt väldresserade och lät spetten vara ända tills alla hade fotat klart.
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 