På väg

27 april 2016

 

Igår kväll kollade vi på basket igen.

1

På ett lite säkrare sätt denna gång – ingen risk att nån ramlar över en när man sitter och kollar på TV. Nåja, inte så stor risk i alla fall.

I morse gav vi oss iväg mot flygplatsen.

2

Trots att det var ganska mycket bilar var inte Ama ett dugg nervös. Hyrbilen skulle vi lämna senast klockan 12 för att slippa en extra dags hyra, och planet går vid 17. Ute i gooood tid alltså. Ama var nöjd.

3

Vi lämnade tillbaks bilen.

4

Åkte tåg.

5

Åkte rullband.

6

Åkte ett smalare rullband.

Just innan den där sista rullbandsbilden tog Ama denna bild:

7

Inte alls meningen, men det som hände var att Ama snubblade till när hon fastnade med skon i en skruv som stack ut ett par centimeter vid golvet på bandet när hon rullade förbi.

Kunde ha slutat olyckligt det där. Nu fick Ama bara lite ont i lilltån…

8

… blev helt klart räddad av skon.

Varför ska såna där grejer alltid hända Ama? Klumpighet är ett sannolikt svar på detta. Fast inte riktigt hennes fel den här gången heller. Skruven stack ut långt!

Nåja. Vi skulle passa på att äta lite frukost.

9

Visstja. Gick på det där med ”lite” igen.

10

Sen såg vi vårt hotell som vi bodde på här på flygplatsen i Miami när vi kom hit för en månad sen.

Himla praktiskt!

11

Dom här stolarna är väldigt bekväma att vänta i tills incheckningen öppnar en sisådär 20 meter bort. Reserverade för hotellets gäster, och Ama anser sig vara en sån. Har ju faktiskt bott där som gäst. Fast inte just nu, då.

Dessutom kom datorn ihåg inloggningen till deras snabba wiffi. Då går tiden rätt fort.

Snart får vi nog checka in.


Allting har en ände…

27 april 2016

 

Igår lämnade vi Boca Raton – utan att egentligen ha sett staden – och fortsatte söderut.

Som vanligt roade sig Ama med att fota genom bilfönstret:

1

En fällebro och höga hus.

1b

Vi har tillryggalagt en ganska lång sträcka totalt sett under vår resa, och under färden igår kom Ama att undra över enheten ”mil”. Svenska mil, alltså. Är vi ensamma om att använda den, eller?

– Nej, sa Anders. Exempelvis Norge använder den enheten också. Tänk bara på Jan Teigen! Och sen sjöng han glatt: ♫ ♫♪♪ Mil etter mil etter mii-iil ♫ ♫♪♪.

Haha! Ama kunde inte sluta skratta – avslöjad! Anders är nog mer förtjust i Schlagern än han vill erkänna.

Var hamnade vi då?

Jo här:

2

I Hollywood. Nu åkte vi inte till det mest kända Hollywoodet, utan det som ligger lite norr om Miami i Florida.

3

Vi körde ner utefter Ocean Drive, det berömda stråket som går längs Miami Beach. Men där var det bara stökigt och jobbigt, så vi bestämde oss för att ta en lunch och sen återvända ”hem” till Hollywood.

Vi hade beställt ett par mexikanska rätter, och då frågade kyparen ifall vi ville ha guacamole också.

– Tja, tänkte Ama, lite guacamole medan vi väntar vore väl inte så dumt?

Att man aldrig lär sig…

4

Begreppet ”lite” existerar inte i USA.

5

Vi checkade in på vårt boende, som var lite annorlunda den här gången. En liten lägenhet, typ.

6

Sen flanerade vi efter den härliga strandpromenaden.

Och det blev väl ungefär det sista vi gjorde här i USA för denna gång, för nu är den slut, vår lilla semester. Idag åker vi ut till flygplatsen i Miami och åker hem igen.

Allting har en ände…

Med detta säger Ama:

7

Skål! Och tack för att ni har hängt med oss på den här resan!

(Det är dock inte det sista ni får se från denna, det finns massor med bilder kvar i arkivet. Så ni kommer allt att bli lite plågade av den här resan även framöver)

Gomorron!