Ja, i raketfart gav vi oss iväg från Palm Beach i morse.
Vi kunde köra extra fort. Man får en egen gräddfil att hålla till i när man är många i bilen under högtrafik. Två stycken i bilen räknas alltså som ”många” här i USA. Vi var som synes tämligen ensamma om att inte vara ensamma i bilen – rätt skrämmande, egentligen.
Vart tog vi vägen med vår raketfart? (Som givetvis låg inom den tillåtna hastighetsbegränsningen)
Jo hit:
Till Kennedy Space Center, såklart.
Nu gillar Ama att få rabatt, men den här rabatten gillade hon på ett litet tvehågset sätt:
Seniorrabatt… 55+. Hmm… Nåja, vi sparade några dollar i alla fall.
På området fanns det ett helt gäng med raketer. Och tamejtusan – skymtar man inte en Stalker där bland vattensprutet också?
Vi tog en busstur, som tydligen var raketdriven?
Den var väldigt populär, den turen.
Bland annat såg vi detta raketgarage. När vi var här första gången 1988 så var det världens största byggnad, till volymen. Nu var den en av världens största byggnader, till volymen. Saker och ting förändras. Då för 28 år sen fick inte Ama seniorrabatt heller, till exempel. (Nej, hon är inte bitter)
Vi tittade på ett par 3D-rymdfilmer. Fina glasögon hittade vi också. Ama såg till att få röda brillor, och dessutom satte hon sig framför en mycket liten kille där i salongen. Skulle inte alls ha känts ifall han dråsat ned på Ama. (Ja, man drabbas helt klart av nya fobier hela tiden…)
En uppskjutning av den här rymdfärjan – Atlantis – såg vi 1989, nu hade hon landat för evigt. Som sagt. Saker och ting förändras.
Den kan vara andra ”saker” som kommer i raketfart också:
Och då kan det inte hjälpas att åtgärdsstället är både komplicerat och lite väl oprivat, om man säger så…
Inatt har vi bott här. Skulle kunna vara samma som igår, en bild som Ama bara spegelvänt och flyttat ut sig själv från toan till spegeln. Men det är ett annat motellrum, denna gång i Titusville.
Idag drar vi vidare igen.
Gomorron!
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 