Korgboll och en idrottsskada

18 april 2016

 

Igår åkte vi in till Miami igen, siktet var inställt på detta:

1

NBA-laget Miami Heats hemmaarena. För första gången på många år är basketsäsongen igång samtidigt som vi är i USA.

När det gäller idrott så är det viktigt att värma upp.

2

Och det gjorde Ama nere vid Bayfront park som ligger precis bredvid arenan.

När det var dags för matchen att börja tog vi oss in på arenan med våra nyinförskaffade biljetter.

3

Det var fullt med folk i korridorerna…

4

… och alldeles knökfullt inne på själva arenan. Som ni kanske ser så ligger det en t-shirt på varje stol. Dom var i hemmalagets vita färg och med namnet tryckt på. Jättebra! Då visste Ama vilka hon skulle heja på när matchen väl började.

5

Lite senare var det en anings fler människor i korridorerna…

6

… och likaså inne på arenan. Det blev så gott som fullsatt.

7

Hemmalaget gjorde entré. Namnet Miami heat illustrerades på ett tydligt vis.

8

Spelarna spelade. Dom vita var som sagt hemmalaget Miami Heat (Let’s go Heat!), och dom mötte dom gröna (turkosa?) Charlotte Hornets.

9

Dom unga tjejerna skuttade runt…

10

… och det gjorde även dom lite äldre. ”Golden oldies” som dom kallades. Ama gillade dom skarpt!

11

Ja. Ama gillar verkligen att titta på sportevenemang live. Det är en otrolig stämning i lokalen och det händer saker hela tiden! Allt som händer är dock inte så bra…

Hur matchen slutade? Ama har faktiskt ingen aning.

För Ama’s del slutade matchen nämligen så här:

12

Hjälpt ut från arenan, omhändertagen och ompysslad av brandkåren (!).

En tjej på raden ovanför skulle fånga en av presenterna som kastades ned i små fallskärmar från taket. Lite väl ivrig blev hon, så hon rasade handlöst och huvudstupa ned från sin rad. På Ama… Först sopade hon av Anders glasögonen, och sen föll hon rakt över Ama som i sin tur föll som en fällkniv över stolen framför med tjejen över sig. Gjorde skitont! Skrek som en stucken gris tills dom lyckades få väck tjejen. Det tog väl en halvtimme eller så. Nej, det gjorde det inte, men det kändes så.

Ryggen tog stryk, och brandmännen erbjöd sig att skjutsa till sjukan ifall så önskades. I och för sig skulle det ha varit spännande att åka brandbil, men eftersom Ama kunde ta sig fram för egen maskin så var ju inte ryggen bruten i alla fall. Dessutom är Ama bra less på sjukhus vid det här laget.

Sen hade dom säkert bara haft nån sån där servicebil och inte en tjusig, stor sak med stegar och slangar och sånt. Blir inte ett lika häftigt blogginlägg med en sån där fjuttig bil, typ.

Men vad är oddsen, alltså? Att sitta helt fredligt på en arena och bli halvt krossad av en klumpig tjej? Men plötsligt händer det… Skulle hellre ha vunnit på lotto, faktiskt.

Nåja. Det finns hopp om livet och Ama tänker – lite stolt – klassa detta som en idrottsskada.

Idag åker vi vidare till nästa äventyr. Lite lugnare sådant, får vi hoppas.

Gomorron!

PS: Klumptjejen som halvt mosade Ama klarade sig helskinnad eftersom hon landade mjukt. Anders glasögon återfanns oskadda ett par bänkrader längre ned och hemmalaget ledde med 25 poäng då Ama linkade ut. Så allt gick inte käpprätt åt skogen.