Kanalbåt

 

Vi har åkt kanalbåt med skid- och båtgänget i Frankrike fem gånger, och i England en gång med ett par andra kompisar. Alla dom gångerna har vi kört båten själva, men igår skulle vi bara åka med. Ama är rätt nöjd att vi inte var delaktiga när det gällde att styra skutan den här gången kan man säga.

Det blev en lååång dag, precis som väntat.

Den började – som vanligt nuförtiden – redan i gryningen.

Kanalen vi siktade på var denna:

Panamakanalen.

Som sagt…

… Ama var glad att det var nån annan som körde.

Tre slussar upp blev det innan vi nådde Gatunsjön.

Det här är en vy som man inte gärna vill se om den är påtvingad. Vi lämnade skeppet med livbåten… Men den här gången var det högst frivilligt. Vi skjutsades iland, bussades iväg en bit och bytte till en mindre båt för att gå genom resten av kanalen.

I den mindre båten kände man sig rätt liten där i slussarna.

Det fanns både mindre och större båtar där. Vi fick vänta in den där större båten, för dom kör inte slussarna med en ynka liten skuta. Blir för stort slös med vatten ut till haven då.

Ooo… Hoppas den båten har braiga bromsar…

Men Ama var kolugn där hon satt tillsammans med ett gäng andra. Vi satt liksom i samma båt.

Och vi var flera som kunde hjälpa till att bära av mot slussen.

Efter tre slussar nedför så nådde vi till slut Stilla havet. Det skymtar utanför slussluckorna där. Men ojsan… Ama missade visst lite när hon fotade där. Man ser inte så mycket av havet, och bilden är alldeles sned. Hoppsan, som det kan bli…

Det blev som sagt en lååång dag.

Det här är det enda vi hann se av staden Colón, dit vi bussades när vi väl hade kommit till Panama City. Dit hade vårt kryssningsfartyg åkt under tiden som vi irrade oss fram genom Panamakanalen med den lilla skutan. Vi återfördes till den Karibiska sidan alltså.

Det var faktiskt väldigt häftigt att passera hela vägen från Karibien till Stilla havet via Panamakanalen med dess sex slussar – tre stycken uppför i stor båt och tre nedför i liten båt. Då gör det inte så mycket att det tar lite tid.

Här har vi ännu ett exempel på att det ibland kan vara bra att köpa organiserade turer. Kryssningsskeppet skulle segla vidare klockan 20. Vi kom ombord klockan 21… Hade vi åkt på eget bevåg hade det knappast väntat in oss.

Ama ska hädanefter alltid köpa ”vi-lovar-att-vänta-på-er-resor” – hon var inte ett dugg nervös på hela dagen trots att det drog ut lite på tiden. Perfekt!

Gomorron!

Annons