Den sista snön?

 

Det har blivit dags för Skyltsöndag med BP igen, och även denna vecka hittar Ama sina skyltar i skidbackarna.

Vi börjar med att förflytta oss till Sierra Nevada:

Ojojoj… Svååårt! Bara för experter…

Men turligt nog så är Ama läskunnig.

Anders är på väg upp, medan Ama är smart och pysslar med annat. Det finns så mycket att titta på där i backarna.

Man kan titta på sina egna skidspetsar, till exempel. Ama upptäckte till sin förvåning att dom där skidspetsarna inte är särskilt spetsiga längre. Har inte tänkt på det förut.

Man kan också titta på vädret, snöformationerna, bergen i bakgrunden och staketet i förgrunden.

Kunde konstatera att pistmaskiner är farliga dom med. Så Susjos kanske ska ta det lite mer försiktigt, och inte vara så begeistrad av dom?

Vi lämnar Sierra Nevada och beger oss till ett annat fjäll:

Här hade dom väldigt goda råd att komma med.

Men var befann vi oss?

Man skulle kunna gissa på ”Frankrike”. I alla fall om man tittar på flaggorna.

Och ja, visst var det i Frankrike…

… närmare bestämt i Tignes, där World Cup i halfpipe på skidor avgjordes nu i början av mars. Även här höll sig Ama borta från backen. Om hon är feg? Nejdå, inte alls. Var bara inte kvalificerad till finalen. Men nästa år, så…

Nej nu får det väl ändå vara slut med snö- och skidbilder? Idag när det är vårdagjämning och allt, så är det väl lämpligt att sätta punkt. Så detta var nog den sista snön för i år. Men man vet aldrig… Precis som i fotboll, ishockey, innebandy, pingis, konstsim, dragkamp och alla andra sporter – i den här bloggen kan allt hända!

Den skulle till och med kunna bli lite sportig, bloggen.

Haha! Nej, nu ska vi inte överdriva. (Fast det kan dyka upp nån fler snödriva…)

Ha nu ett braigt avslut på helgen!

Annons

Semana santa…

 

… Påskveckan, eller Heliga veckan. Idag börjar den.

Palmsöndagen inleder påsken, och den är också lite av startskottet för turistsäsongen här nere.

Redan igår märktes det:

Tintero hade öppnat för säsongen.

Glassbaren Sirvent bredvid glassbaren Sirvent hade öppnat för säsongen.

Namm hade öppnat igen efter renoveringen.

Bokstånden nere på stan hade öppnat luckorna.

Men vi besökte ett annat ställe – ett som har öppet året runt. Vi gick till Luna nere på Playa del Cura tillsammans med Ami och Patrik.

Men vad håller Ami på med? Är hon månne inspirerad av att den Heliga veckan är på gång?

Nejmen, äsch… Ni behöver inte vara oroliga.

Hon blir såndär ibland…

Gomorron! 

Allt är som vanligt

 

Idag gick vi till Tú Aroma.

Där finns det ett gäng rätter att välja mellan för 5 euro, inklusive dryck.

Men ni har väl inte glömt rubriken redan va?

”Allt är som vanligt”.

För trots att det finns mycket att välja på…

… så tar Ama alltid deras urgoda risotto. Alltid! Det är inte alls så att det har tjuvstartats med ätandet, risotton syns lite dåligt där mot tallriken bara.

Men allt är faktiskt vanligare än så.

Såhär gör Ama alltid, oavsett restaurang. Ser ni vad som har hänt sen förra bilden?

Nej, fortfarande ingen tjuvstart på ätandet.

Dock har det mesta av morötterna på nåt mysko vis hoppat över till Anders tallrik.

Oj vad snäll Ama är som ger bort sina morötter!

(Morötter är faktiskt inte gott…)

Ha en skön lördagskväll!

I backspegeln

 

Här är den:

Backspegeln.

Och när vi tittar i den så ser vi långt, långt tillbaka.

Ända till 1976, faktiskt. Ett nätt litet skutt 40 år bakåt i tiden.

Här sitter Anders – stolt som en tupp – bakom ratten på sin allra första bil. En Ford Taunus 17m. Vad m-et stod för vete tusan, men ”meter” har han alltid sagt.

Och när vi ändå har honom i bild där, så kan vi passa på att gratulera honom på namnsdagen idag också. (Ni behöver inte vara oroliga, sommaren har inte passerat blixtsnabbt så det har gått och blivit sista november allaredan. Anders heter inte bara Anders)

Här i Spanien är det Fars Dag idag, och i vår del – Valenciaprovinsen – är det dessutom en röd dag. Det innebär väl att det måste vara vilodag?

Ama tänker i alla fall ta det lugnt, för säkerhets skull.

Gomorron!

För sisådär en vecka sen…

 

… var allt ganska förvirrat.

Ama satt där i solstolen och visste varken ut eller in. Det som var mest osäkert var huruvida hon nånsin skulle komma upp ur den där stolen när hon väl landat i den. Den var nämligen väldigt skön, och framför allt väldigt låg.

Men upp kom hon. Fast inte visste hon var hon var. Tur att hon hade duktiga föråkare med som kunde ledsaga henne ned från berget.

Sen blev det ännu mer förvirrat… Marknad. Men var det verkligen fredag? Allt pekade på att det var torsdag.

Knivigt…

Väldigt knivigt.

Idag är det mycket klarare. Åtminstone på två punkter:

1: Skidsäsongen är definitivt över. Skidkläderna befinner sig nu i en dammsugarpåse, och luften har alldeles gått ur dom. Bokstavligen.

2: Det ÄR fredag idag. Bevisligen och på riktigt.

Gomorron!

Det lackar mot påsk!

 

Först en liten glutt över slutresultatet på terrassen mitt över gatan:

Oooo… Tjusigt! Duvorna instämmer nog. I alla fall gick dom där på räcket och nickade.

Men nu till bevisen att det lackar mot påsk:

Det börjar vara mer folk på stranden en vardag. Folkmängden brukar öka markant här i Torrevieja runt påsk.

Kiosco el Tintero är väldigt nära att öppna nu. Dom flesta vinterstängda restauranger slår upp sina dörrar till påsk. Nu har i och för sig Tintero inga dörrar, men dom börjar plocka fram sina möbler.

Även glassbaren Sirvent är på gång att öppna. Den ligger granne med glassbaren… Sirvent. Ett par Sirventer till finns inne vid vattenfallet/blå bänkarna. Dom är verkligen fantasifulla när det gäller namn på ställena här. (Ama tror att Sirvent möjligen är ett glassmärke?)

Sen det ultimata beviset på att påsken är på väg:

Gubbarna är på väg att lära sig flyga. Med allra största sannolikhet för att kunna haka på när käringarna flyger till Blåkulla på skärtorsdag.

Men vet ni vad Ama tror?

Det kommer aldrig att gå!

Dom behöver mycket längre snören för att ta sig ända till Blåkulla.

Men visst är påsken på väg! Det ser man ju klart och tydligt.

Fast ännu så dröjer det några dagar, så tills vidare kan vi ju fira denna dag som är nu idag:

St patrick’s Day!

(Bilden är en arkivbild från 17:e mars 2009. Innan den tjusiga grillen fanns på andra sidan gatan. Ja, innan ens huset mitt över var klart. Och till och med en månad innan Ama hade börjat blogga. Nu pratar vi verkligen om läääänge sen)

Ha en härlig, grön afton och kväll!

När hoppet vänds till besvikelse

 

Ni kanske minns den här skapelsen:

Den ”tjusiga” grillen som grannen tvärs över gatan lät uppföra för ganska exakt ett år sen. Tillkomsten har Ama berättat om HÄR.

Igår väcktes hoppet:

Det stod en karl där och hamrade på den. Weehooo! Dom tänker riva den! Likaså bra det, för den enda gången som Ama sett den i bruk så kom röken ungefär överallt, utom ur den skorsten som fanns.

Men strax vändes hoppet till besvikelse:

Den ska tydligen produktutvecklas efter den gamla vanliga spanska standarden. Det vill säga snett och vint… WOW!!! Liksom…

Och apropå snett och vint… Jämför man den första bilden med den andra och tredje, så kan man se att även larmet har blivit uppgraderat. Åtminstone har  skylten förnyats:

Men att hänga den lite mindre snett? Det var det tydligen aldrig tal om.

Spanjorernas byggstil har många gånger fascinerat Ama. Ett av dom ”bästa” exemplen kan ni hitta HÄR.

Gomorron!

Vi åkte till Kina nu på eftermiddagen

 

Johodå, det gjorde vi.

Där käkade vi med Jaime, Patrik, Ami och Maggan. Trevligt!

Mycket god mat! Här är en liten varmrätt för två.

Sen fick Ama något som hon drömt om ända sen hon vaknade ur drömmarna i morse:

Friterade bananer. (Det där som ser ut som en smörklick oppanpå, det är lite glass som Ama ärligen stal från Anders)

Jodå, vi åkte till Kina nu på eftermiddagen. Men var ligger det då?

Inte helt lätt att gissa, så här kommer svaret:

Kina ligger tydligen i Spanien.

Nu och då och ett par traumatiska upplevelser

 

I Tignes finns en bergsformation som kallas ”Nålsögat”. James Bond åkte skidor rätt genom det där hålet i en av sina filmer. Det fick vi veta redan för 25 år sen, när vi var där första gången 1991.

Denna gång var det dags för ett återbesök, och vi börjar med ”Nu och då”:

Nu. Ni ser kanske det där lilla hålet i klippan till höger om stolsliften?  Det är det berömda Nålsögat.

Då. Det där Nålsögat fanns helt klart redan i förhistorisk tid.

Nu. När man kommer närmare det lilla hålet i klippan så är det inte så litet längre, utan faktiskt ganska stort. Här använde Ama Anders som ”måttstock” i brist på tändsticksaskar.

Då. Redan på den tiden var Anders måttstock, men tydligen lite fegare eftersom han inte vågade sig lika nära.

Dom traumatiska upplevelserna då? Jo:

1. Hur TUSAN kan 25 år ha gått så fort? 25 ÅR??!!?
2. När vi skulle ta reda på i vilken av alla Bond-filmer det var som Roger Moore (vi var rätt säkra på att det var just den bonden) hoppade genom det där hålet så visade det sig att det ALDRIG HAR HÄNT! Inte i en Bond-film i alla fall. GAAAHH!!! Vi har alltså levt i en villfarelse i 25 år… Att det kunde bli så beror nog på att Google och internet knappt fanns då. Men det visade sig att det inte bara var vi som fått det där om bakfoten, många frågar samma sak årligen. Vilken film det gällde, alltså. Kändes trots allt skönt att det inte bara var vi som var lurade.

Och apropå traumatiska upplevelser… När Ama letade efter dom här Då-bilderna så hittade hon ett par som hon minns alltför väl, men hon mindes dock inte att det var just i Tignes som denna skräckupplevelse tilldrog sig:

Hon råkade hamna i världens läbbigaste puckelpist. Det var mycket värre än vad det ser ut på bilden.

Här har hon kommit ned helskinnad och helbent efter en ryslig nära-döden-upplevelse.

Till dom där två sista Då-bilderna finns inga Nu-varianter. Guldfisken har kanske blivit något bättre på att läsa pistkartan? Eller så har hon helt enkelt bättre föråkare nuförtiden.

Tack och lov!

Om vi går till ett ännu mer aktuellt ”Nu” än dom som finns på bilderna i det här inlägget så kan Ama meddela att ”Just precis i detta nu” har vi kommit till lill-lördag och solen skiner där ute.

Hoppas ni får en fin dag.

Gomorron!

Vad kan man göra på ett shoppingcenter?

 

Det är en himla massa saker det. Några exempel kommer här nedan.

Man kan kolla om det finns några snälla barn som plaskar runt i vattnet:

Det gjorde det inte.

Man kan kolla om det finns några kläder kvar på rea:

Det gjorde det inte. Dom verkar ha tagit slut.

Man kan undra:

Hur många överraskningar finns det i såna där bautastora kinderägg?

Man kan också undra:

Får tomater se ut precis hur som helst?

Man kan kolla ifall det finns några nya, fräna skidor att köpa:

Det gjorde det inte. Och nej, Anders. Även om en sån där grej påminner om skidor, så är det nog ingenting för dig.

Man kan också kolla:

Ifall dom gamla baskettakterna sitter i.

Man kan konstatera:

Att det gör dom. Basketbollsnurrarfingret är fortfarande i trim.

Och sist – men verkligen inte minst – man kan:

Äta. Precis som det konstaterades i förra inlägget – äta bör man…

Ja, det är en del av dom himla massa sakerna man kan göra på ett shoppingcenter.

PS: Vi handlade lite också, men det är liksom en bagatell i sammanhanget.