Idag, fast för trettioåtta år sedan…

 

… då träffades …

… den här tjejen…

… och den här grabben på ett köldslaget Folkets Park i Skellefteå.

Det var inte första gången dom sågs och tjejen frågade ännu en gång. Grabben gav med sig och yttrade dom vid det här laget bevingade och romantiska orden:

– Okej då. Vi kan väl vara ihop. Men jag tror inte att det kommer att hålla.

Och tänk. Den där kalla, vintriga platsen för trettioåtta år sen, den blev genast mycket varmare.

Och tänk igen – han kan ha haft rätt. Men ännu så länge har det hållit.

Trettioåtta år… Det är ju en halv evighet! Nu vandrar vi vidare mot den hela evigheten.

Tillsammans.

PUSS ÄLSKLING!

PS: Anders – glöm för allt i världen bort att vi har 35-årig förlovningsdag också…

Annons