… så morgonpromenaden tog ungefär tre och en halv minut.
Hissen ned. Öppna dörren. Konstatera att det var läbbigt ute. Stänga dörren. Ta trapporna upp igen.
Ja, det var Anders som gjorde allt det där. Ama låg kvar i sängen och klockade det hela med hjälp av den självlysande klockan i taket.
Sen framåt dan började det ordna till sig.
Det hölls på med att organisera avspärrningar.
Varför då?
Jo, ikväll kommer dom.
Dom där – just i detta fall – toarullsliknande grabbarna. Kungarna. Dom som i Sverige benämns som dom vise männen.
Här i Spanien är det höjdpunkten på julen. Grabbarna kom ju för sjutton med presenter! Det firas ikväll med stora parader, och imorgon får dom spanska barnen sina julklappar som Kungarna delar ut ikväll.
Vi gick hem efter en sväng på stan.
Satte oss ute i solen på terrassen och njöt i den härliga solen.
Men…
Jomen tack! Hyggligt att gräva i gatan med oljudsmanicker.
Det var bara att gå in ifall man ville ha hörseln i behåll.
Om ett tag börjar paraderna. Undrar om vi ska gå ner och kolla? Vet inte… Just nu känns soffhörnet inte dumt.
Inte dumt alls.