Ännu en gång…

 

… en synnerligen god och trevlig eftermiddag!

Här sitter vi:

Anders, Derick, Patrik, Lotta, Torbjörn, Calle, Ami, Nikki och Anita.

Förrätten var…

… försvinnande god.

Varmrätten var den gamla vanliga. Smarrig senapssås! Och Ama valde själv att ta sallad till istället för pommes. (Vilket föranledde att grannen vid bordet – Anita – blev av med några pommisar…)

Efterrätten – suveränt god!

Här har alla bytt plats med varandra. Eller så är det kanske Ama som flyttade på sig till andra änden av bordet?

Var var vi då?

Jo här:

På Alinghi.

Tack alla för en supertrevlig eftermiddag!

Annons

Uppe i det blå…

 

… där hopas molnen. Ibland i alla fall.

Ama älskar moln! Ja, i lagoma mängder då.

Det är så mycket man kan se i molnen, kolla här bara:

Till en början kan det tyckas som om dom bara hopar sig helt oorganiserat.

Men sen…

Här sticker nån upp. En padda, kanske?

Sen blir det väldigt organiserat, och molnen ger alla samma tecken.

Där i mitten av bilden börjar det.

Här – mitt i det ganska ilskna regnmolnet – ser man samma sak.

Lite ljusare, men samma tecken.

Var tog mittenbiten vägen?

Jo, här seglar den iväg. Likt en pepparkaka som blivit uttryckt ur en deg.

Ni har väl sett den röda tråden?

Annars får ni hjälp här, och en liten skönsång av Ama:

♫ ♫♪♪ Låt hjärtat va’ me’, glöm för allt del inte de’ ♫ ♫♪♪

Så sant som det var sagt  sjuget, sjunget (tack, moi!) eller hur?

Gomorron!