Vi rörde på oss igen

25 november 2015

 

Vi lämnade Almansa i Castilla La Mancha och körde hem.

1

Eller hemåt i alla fall – Valencia är vår region.

2

Passerade här. Tomtom (vår GPS) har lurat ut oss på dom här småvägarna förut. Våga vägra borgen! Ama’s mantra. Den här gången hjälpte det. Fast just såpass…

 

3

Vägarna blev bredare. WEEHOOO!!!

4

Sen blev dom smalare igen. GAAAHH!!!

5

Vi parkerade en stund i ett spärrområde på en polisstation. Ingen bra idé. En polisman sa till, och Ama hyperventilerade.

6

Efter incheckningen fick vi tillgång till garaget. OOOOoooo… Trångt!!!

7

Fast Anders lyckades parkera lika snyggt – och lagenligt! – som alltid.

8

Här undrade Ama lite vad vi kryssade i för önskemål om sängtyp. Två enkelsängar, två enkelsängar, eller möjligen tre enkelsängar?

A room with a view:

9

Vi ser den mycket sneda stan, och dessutom borgen i Cocentaina. Den som Ama vägrade, men gick upp till ändå. Våga vägra borgen! Ännu en gång…

Var är vi då?

Jo här:

10

I Alcoy.


Hade vi verkligen tur?

25 november 2015

 

Nej, det hade vi inte.

Borgen i Almansa i förra inlägget var öppen…

2

Så det var bara börja att knata. Uppför.

Fast lite tur i oturen var det ändock…

1

… för Ama blev väldigt glad när hon fick syn på den där skylten i nedre bildkanten.

Resten av vandringen kändes betydligt mindre… tryckande, kan man säga.

3

Borgen var väldigt fint restaurerad.

4

Här blev vi lurade in i en återvändsgränd. Lägg gärna märke till Ama’s ”smidiga” stil där i trappen…

5

Till slut hittade Ama den ”hemliga” ingången till toppen. Hon ser glad ut där på bilden, men det ändrade sig tämligen omgående.

6

Fy fasen för den trappen! Läskigare får man verkligen leta efter. Inga räcken, trångt och smalt. Och stenhårt. Ja, den var ju byggd av sten så det där sista var kanske inte så konstigt. Tur i alla fall att det inte var så mycket folk, ett möte i den trappen hade inte varit skoj… Såg faktiskt inte till en enda levande varelse på hela vistelsen förutom hon i kassan, en grön ödla, och så Stalkern, såklart.

7

En mycket nöjd Ama hade till slut – på darriga ben – tagit sig upp på toppen.

8

Låååångt där nere vid pilen stod bilen.

Men säg den lycka som varar för evigt…

9

Att gå ned var ännu värre än att gå upp.

Men Ama kom ned helskinnad och blev då genast glad och lycklig igen.

Gomorron!