Jättejobbigt…

03 november 2015

 

När man utsätts för nånting man inte gillar sådär jättemycket, då blir inget riktigt kul. Nej, allt blir snarare jättejobbigt.

Ama försökte muntra upp sig med sitt favoritnöje…

1

… men inte ens att åka hiss kunde få upp mungiporna.

2

Här stod hon. Nu är ju Ama en sån bra skådespelerska så det syns inte på bilden, men hon gruvade sig nåt helt otroligt för att gå in.

3

Här satt hon och höll tummarna…

Men det gick jättebra där hos nya tandhygienisten. Hon var jättejättesnäll, försiktig och duktig.

När allt var över hade det gått så himla bra så Ama var nära tårarna bara för den skull. Då fick hon en stoooor kram av tandhygienisten – och det var vi baske mig värda! Båda två.

Väl ute igen…

4

… så sken solen…

5

… och det var jätteskoj att åka hiss igen.

Ama var helt euforisk av lycka…

6

… så värden såg faktiskt lite konstig ut. Ser ni Ama där bland bucklorna?

Hur det gick? Hade Ama några hål? Tja… Det får ni räkna ut själva. Ama har fullt upp med att fira utgången av dagens strapatser.

PS: Anders klarade sig undan hur bra som helst, och på typ en fjärdedel av tiden.


En otäck dag idag…

03 november 2015

 

Varför då?

Ama kommer med en liten ledtråd:

1

Och en ledtråd till:

3

För mycket av den här sorten är det inte bra om man har ätit, sägs det.

Hoppas att det hela slutar med något i den här stilen:

4

Glada tänder, utan hål. Sen får alla hemskt gärna sitta kvar i munnen också.

Ama ska till tandhygienisten, precis samtidigt som Anders ska till tandläkaren i mottagningsrummet intill. Vi kanske borde ha en tävling om vem som skriker högst?

Önska oss lycka till! Även tandhygienisten behöver lyckönskningar. Hon är ny (den förra flydde till Nordnorge), och vet inte vad som väntar när Ama sätter sig i den där otäcka stolen…

Hmm… Undrar om det inte skulle sitta bra med en vitlökstoast till frukost?

Gomorron!