Vi rör på oss igen

27 juni 2015

 

1

Vi lämnade smurfbyn – Júzcar – bakom oss i morse. Även om byn är hur läcker som helst så är den liten. En natt räcker gott och väl.

2

Kringelikrokvägarna som ledde därifrån var lite mindre kringelikrokiga än igår när vi åkte dit.

3

I bergen kunde man se dom vita byar som hade haft oturen att inte bli utvalda som smurfbyar. Som vita fågellortar låg dom där utefter bergssidorna. (Onödig information som kan läsas kursivt: Det vita i fågelbajset är egentligen fågelkiss. Det är urinsyra som kristalliserat sig. Själva bajset är den svarta klutten i mitten)

Var var vi? Javisstja. Vi var på väg från smurfbyn.

4

Sen kom vi till en stad med gränder. Ronda. Äsch! tänkte Ama. Inte är det här så farligt trångt? Sluta sjåpa dig, skärpning!

Och Ama var lugn som en filbunke.

Tills…

5

GAAAHH!!! Vi körde lite fel, och kom in bland dom verkligt trånga gränderna. Bilderna här ovanför är faktiskt ganska bra med tanke på att Ama blundade mest hela tiden. Och hyperventilerade.

6

När vi väl kommit upp på toppen så var utsikten alldeles fantastisk.

6b

Här finns den tjurfäktningsarena som är äldst i Spanien och fortfarande används. Vi var in och kollade på den 1995 och nu sparade vi 7 euro per person på att inte göra återbesök. Vi sparade ytterligare två euro på att lägga benen på ryggen när han som hade parkerat hästen där kom springandes och ville ha betalt för att vi fotade. Men vaddå? Det är väl inte vårt fel att han parkerat sin häst just där vi skulle ta en bild?

Det Ronda är mest känd för är ändå denna:

7

Puente nuevo – nya bron. Det är dock en överdrift att kalla den ny, den var färdigställd 1793. Men det är klart, allt är ju relativt…

Och kolla här!

8

Ama lyckades ta en selfie där både hon själv OCH bron fastnade på bild. WOW!!!

Sen åkte vi vidare och hamnade till slut här:

9

I Zafra.

Men nu är det hög tid att gå och ta sig ett dopp – vi hörs!

Annonser

Att smälta in

27 juni 2015

 

Vi kom till smurfbyn igår, Júzcar som den heter.

1

År 2011 målades hela byn blå för att det skulle spelas in en smurffilm. Filmbolaget lovade att återställa byn till dess vita färg när inspelningen var klar, men det ville inte byborna när den dagen kom. Turismen hade nämligen ökat mångfaldigt…

Júzcar ingår i en ”serie” – dom vita byarna. Det passar inte sådär jättebra nu när den är blå. Antingen får dom väl gå med på att återställa byn till originalfärg, eller så begära utträde från dom vita byarna. Ama röstar för det senare. Vita byar finns det gott om – dom blåa är mer sällsynta.

2

Här sitter Anders på hotellrummet. Där finns även en öppen spis. Känns inte så himla nödvändig nu i den 30-gradiga värmen.

Nåväl. Åter till rubriken: Att smälta in.

Vi går ut på vår terrass för att åskådliggöra detta:

3

Anders har på sig sin smurfblåa tröja.

Ama vill inte vara sämre:

4

För att hedra byn har hon införskaffat en smurfblå klänning minsann.

5

Här morsar vi på diverse smurfar, och sen ställer Ama till en scen. Eller förlåt, hon ställer sig på en scen. Så ska det stå.

6

Byn är helt otroligt läcker. Matchar himlen, kan man säga.

7

Det lär ha gått åt 9.000 liter färg för att måla alla husen smurfblå.

8

Här ser vi ännu ett exempel på att smälta in. Himmel, hus och Anders i nästintill samma nyans.

9

Efter att ha promenerat runt byn och käkat en god lunch så tog vi ett dopp i hotellets smurfblåa pool och slappade i skuggan.

En härligt, blå dag.

Gomorron!