Ama har blivit snarstucken

17 juni 2015

 

Eller snarare svårstucken. Droppmaickgrejen på armen hade börjat läcka i morse så den behövde flyttas på.

Två sköterskor och sju försök senare…

1

… så satt den på plats igen. Lägg gärna märke till blodsutgjutelsen vid pilarna. Staa-a-a-aackars Ama! Sköterskorna var det också ganska synd om.

Sen återgick Ama till att roa sig bäst hon kunde.

2

Droppmojängen droppade muntert.

Efter att ha studerat droppet ett bra tag så jobbade Ama lite på blodtrycket. Fast åt fel håll kan man säga:

3

  1. Vår bil. Helt perfekt parkerad.
  2. Här ökade trycket lite, hur kan man parkera så snett?
  3. Och nu blev det ännu högre, varför parkera i en rondell när det finns en bautastor extraparkering typ 20 meter utanför höger bildkant?

Ama hyperventilerade lite och lämnade fönstret.

4

På eftermiddagen kom den intressanta matbrickan. Idag bestod den av pastasoppa och dorada med potatis samt rispudding till efterrätt. Spanjorerna har inte riktigt samma syn som oss vad gäller sambandet mellan högt blodsocker och kolhydrater.

Och sen blev Ama faktiskt snarstucken på riktigt.

5

Eller snarare snart stucken från sjukan. Läkaren kom och meddelade att det var dags för utskrivning. WEEHOOO!!!

Orsaken till dom höga värdena är att det har samlats vätska i bukspottkörteln på grund av en inflammation. Inflammationen har hävts, och nu kommer – förhoppningsvis – bukspottkörteln att gå tillbaka till sitt vanliga jag.

Fick nya käcka piller och en återbesökstid hos kirurgen för att kolla att bukspottkörteln krymper igen på frivillig basis, annars kommer dom att gå in och tvångstömma den.

6

Tills vidare är Syster Anders i tjänst igen.

Sköööönt att vara hemma igen! Även om dom är bra på alla sätt och vis på sjukhuset, så är ändå Ama’s favoritvårdare just Syster Anders.

Tack än en gång alla ni gulliga och goa som har hållit tummarna och skickat fina hälsningar. Det hjälpte!

Kram till er!

Annonser

En spännande tillvaro!

17 juni 2015

 

Man måste ha lite spänning här i livet.

Och det får man inte så mycket av här på sjukhuset. Rätt så långtråkigt, faktiskt.

Det mest spännande igår var väl när Ama fick åka genom en sån där kamera och bli scannad. Men själva upphämtningen gick så nedrans fort så kameran hann inte med. Ama’s kamera alltså.

Annars är highlighterna på dagarna detta:

1

Maten. Gårdagens lunch bestod av pumpasoppa (gissning) och fläskfilé med råris.

2

Middagen var en kycklingsoppa och en ostomelett. Gott igen.

(Frukosten är det dock verkligen inte värt att slösa nån film på…)

Sen hände det nåt superspännande på toaletten också!

5

Kolla! En arg hund med bara en tand i underkäken! Ni ser honom väl? Ama pschsssade på honom och…

Nej, det där var bara skuggan av handduken. Det har nog blivit alltför många Cesar Millan-program för att fördriva tiden. Ni kan därför bortse från förra bilden.

Ja, det var allt från Ama’s spännande tillvaro för denna gång. Så:

4

Hejdå! Idag kommer det kanske fler spännande matbrickor på en blogg nära er.

Gomorr…

Förresten, det var en sak till:

Det kan bli för spännande här i tillvaron också.

Anders åkte hem en sväng på eftermiddagen, och skulle komma tillbaka lite senare. När vi bara är hemma för att vända så brukar bilen få stå ute på gatan.

Anders satt i andra tankar och hade inte sin trafikhjälpreda med sig (hon var kvar på sjukan och kollade Cesar Millan-program). Så han hamnade i garaget i alla fall.

Uppe i lägenheten hörde han en himla smäll ute, och såhär såg det ut nedanför terrassen:

3

Anders teori är att ett rattfyllo hade kört på dom där två bilarna i bildens underkant och sen smitit. Mercan är tämligen demolerad fram, och den röda bilen är puttad upp på trottoaren. Anders tackade sin lyckliga stjärna att han varit förvirrad tidigare annars kunde gott vår bil ha stått där.

Ja. Det kan bli för spännande här i tillvaron också.

Gomorron!