Man ska INTE skratta rått åt sin GPS

01 juni 2015

 

Nej, för det kan straffa sig.

Vi garvade gott och rått åt vår Tomtom när han uttalade ”Caravaca de la Cruz” på ett sånt vis att det lät som ”Caravaca dom la grus”.

Ni kan lyssna HÄR. Vi hade rätt, men han blev tydligen sur.

Mycket sur.

Dagen efter gjorde vi en liten utfärd till Moratalla.

1

Där uppe på toppen av den fina gamla stan finns det en borg.

Vi bad Tomtom att ta oss upp dit med bilen på bästa sätt.

2

– Okej, sa Tomtom. Börja på den här trånga gatan.

3

– Sen kan ni svänga antingen till höger eller vänster. Jag rekommenderar vänster. Gör som ni vill, men det viktigaste är dock att ni kör minst 50 kilometer i timmen. Det blir bäst så.

Vi tittade till vänster.

4

Tomtom var helt klart sur. Den gatan som han rekommenderade till vänster, där var det en trappa.

Okeeej… Du kanske kan hitta en alternativ väg, snälla Tomtom?

5

– Jodå. Fortsätt bara framåt i full fart på den här fina, dubbelriktade gatan och ta nästa vänster istället.

Tack snälla Tomtom! Visste väl att du skulle ta ditt förnuft till fånga och inte vara så obstinat bara för att vi skrattade lite åt dig.

6

Eller så är nog Tomtom mer snarstucken och långsint än vad vi tror. Så här såg nästa föreslagna gata ut.

Ama börjar ana att dom där böterna vi fick i Granada för att Tomtom lurade in oss på en bussgata inte var ett misstag…

Nåväl.

7

Till slut kom vi upp till den där borgen i Moratalla. Vackert!

8

Men ni kan inte ana hur mycket det lät om dom där ungarna som dom tryckte in i tornet… Det där är bara slutsvansen av alla dom små liven. Akustiken i gamla stenbyggnader är inte att leka med, så vi drog.

Hoppas bara att dom små barnen blev utsläppta sen.

Summan av kardemumman är ändå:

Skratta inte rått åt din GPS – det kan straffa sig.

Annonser

Avslutningen på maj

01 juni 2015

 

I helgen har det varit SM i bodybuilding här i Torrevieja. Spanska Mästerskapen alltså.

1

Dom var så biffiga så det behövdes en sån där selfiepinne för att få med alla i bild. Eller zoom, som Ama använde.

2

Här sitter några andra kroppsbyggare, fast av en mindre modell. Marie, Richard och Stalkern.

3

Vi träffades sen hemma hos oss över ett glas cava…

4

… och fortsatte ner till Playa del Cura, där vi avnjöt supergod pasta på restaurang Sirocco.

Avslutningsvis roade vi oss på ett vis som vi ofta gör här:

5

Vi åkte hiss. Ama lyckades – utan selfiepinne – få med alla på bild. Det enda som behövdes var att Anders neg lite. Och jodå. Ama är också med, delar av ena armen syns klart och tydligt där i spegeln.

Ja, så blev avslutningen på maj för oss. Tack så jättemycket för en trevlig kväll, Marie och Richard!

Och nu är juni här. Redan…

Ama funderar på att inleda denna första sommarmånad med att städa. Är man Ama de casa så är man.

Men hon tänker nog skippa utsidan av jalusierna.

Varför dårå, kanske ni undrar?

6

Mest beroende på att vi bor på femte våningen och inte har nåt galler för våra fönster.

Det känns som ett bra beslut att skippa det där…

Gomorron!