Halloj!

 

Ni är i gott sälskap, för här har ni Leon speaking!

Nejdå. Det är inte felstavat. Vi sjölejon är också säldjur, fast vi jobbar på att få en namnändring. Sjölejondjur vore bättre. Eller varför inte sälskapsdjur? Haha!

Nåja. Vi kan göra många saker. Här ovanför ser ni mig till exempel utöva konsten att gå under vatten. Inte på vattnet, det konceptet är redan taget, såvitt jag förstår.

Medan Ama och Anders försöker lämna Mexiko, så tänkte jag underhålla er med en film.

Den kommer att visas där borta.

Ooops! Det blev visst fel. Den kommer att visas här nedanför.

Håll tillgodo – det är jag som är den största stjärnan!

Jodå. Jag var den största stjärnan, även om det var nåt dumhuvve där på slutet som försökte ta åt sig äran.

Sen måste jag nog passa på att önska er alla en riktig:

GOD MORGON!

Annons

Inga björnar, men…

 

Det finns så gott som inga turister här i La Paz just nu. Konstigt nog. Och dom få som finns verkar ha annat för sig än att turista?

Så vad ska man göra, när typ alla turistgrejer är inställda?

Tja… Man kan ju alltid ge sig ut på havet i en egenchartrad båt.

Det stora blå… I morse var risken för sjösjuka överhängande. Inte på grund av sjögången, kanske, men var är havet och var börjar himlen? Vad är upp och vad är ned?

Som tur var lyckades vi skrämma upp en och annan sjöfågel som rättade till det där med upp och ned i alla fall.

Vi såg andra fåglar med:

Här sitter några blåfotade sulor. Om man tittar på deras fötter kan man nästan gissa sig till hur dom har fått sitt namn. Ser ut som dom sitter på ett isberg, och dom blåa fötterna förstärker intrycket. Men det där vita, det är fågelkiss. (Bajset är den där lilla svarta grejen man kan se i exempelvis en mås- eller duvbajs. Att kisset är vitt beror på att det är urinsyror som kristalliserats. Ja, ja. Kom inte och säg att man inte lär sig mycket av att läsa bloggar!)

Förutom sulor (med både blå och bruna fötter) såg vi bland annat…

… fregattfåglar. Dom försökte skrämmas.

Vi gjorde dessutom ett stopp på en fantastisk strand. Lite bad sitter ju aldrig fel.

Sen blev det dags att snorkla.

Anders tar på sig dom fina simfenorna. Han valde färgen alldeles själv.

Och kolla en sån himla massa med fiskar det fanns där nere i det stora blå.

Men, helt plötsligt:

Det var några som vinkade åt oss?

Anders simmade dit för att kolla.

Hej, hej!

Nej, vi har inte sett några björnar hittills på denna semester heller, men väl lejon!

Sjölejon, alltså.

Och vi kom hyfsat nära.

En ganska hårresande upplevelse, uppenbarligen.