Strandsatta på riktigt

 

Igår tog vi lokalbussen en bit upp efter kusten.

Här fanns ytterligare en flyktväg ut från södra delen av Baja California. Färjan över sundet till ”resten av Mexiko”. Vissa valde tydligen att ta sitt pick och pack och dra den vägen.

Men inte vi.

Vi såg till att bli strandsatta på riktigt. Här på Playa Balandra kan man enligt uppgift gå över dit till andra sidan utan att behöva ta ett enda simtag. Ama testade inte – stegmätaren är inte vattentät, så det var liksom ingen idé.

Anders tog en prommis på torra land istället. Ser ni honom?

Att sitta där på botten var toppen.

När vi tog bussen tillbaka…

… så gjorde den ett perfekt stopp. Vi tog en öl, och busschauffören sa: ”När ni är klara så åker vi”. Det är service det! Sen är det kanske också en förklaring till varför bussarna sällan går i tid…

Vi bor här på Baja Bed&Breakfast. Utöver den intressanta gröna färgen som vattnet i poolen har, så är det också intressant med en Bed&Breakfast där frukost inte ingår?

Om ni vill ha en sån färg i poolen så kan ni prova att hälla i på tok för mycket klorin för att försöka få ett brunt vatten att bli blått igen. Åtminstone är det det som hotellägaren Antonio tror var det som hände.

Hur som helst så känner vi oss väldigt varmt välkomna här i La Paz.

Åtminstone somliga av oss.

Gomorron!

Före, under och efter orkanen Odile

 

Före:

Medan hotellet säkrades så gott det gick så passade vi på att micra upp en del av vår nödproviant. Det blåste upp mer och mer…

Under:

Vinden ven och det regnade nåt kopiöst. Vi hade säkert trettio korta strömavbrott innan strömmen försvann helt. Här ser ni ”Ama’s alternativa internet”. Kan rekommendera att alltid ta med pannlampor på resor. Även om telefonerna nuförtiden lyser upp rätt bra, så får man båda händerna fria.

Strömmen försvann, ja.

Och med den även vattnet. Det fanns små ransoner av flaskvatten att tillgå på hotellet. Funkar att borsta tänderna i – och givetvis dricka – men att duscha? Det var bara att glömma.

Det här kan för övrigt vara en av dom bästa selfiesarna som Ama har tagit. Pannlampan ger ett bra ljus åt bilden, eller vad säger ni?

Efter:

Dan efter gick vi ut på stan. Dom flesta affärerna var stängda, dom få som höll öppet hade långa köer för att bara komma in. Som tur var hade vi tänkt till, så det var inte bara mat som behövde värmas som vi hade inhandlat i förskott. Kakor och muffins funkar faktiskt rätt bra i såna här lägen.

Jodå. Här står folk snällt i kö för att kunna köpa lite till livs.

Dagen därpå…

… var affärerna sönderslagna och rånade på det som fanns kvar. Tragiskt! Förstår inte hur folk kan göra på det viset. På natten – i mörkret – hade vi hört hur kundvagnar åkte upp och ned för gatorna. Troligen var det dom som hade rånat affärerna som hade ”julafton”.

Vi kollade ifall det kanske fanns nåt som kunde vara användbart bland all bråte.

Kanske nån fallfrukt som vi kunde tugga på?

Men vi försökte också hjälpa till så gott det gick.

Här har Doktor Anders gett första hjälpen till en kille som skurit sig illa i tån. Anders hade plåster och bra flaskvatten att spola med. Syster Ama bidrog också med näsdukar för att torka bort blodet.

Anders försökte också hjälpa till med att få igång strömmen. Men huvudströmbrytaren hjälpte inte.

Så efter tre dygn utan el, vatten eller hopp om bättring…

… såg vi det bäst att lämna Cabo San Lucas med bussen.

Inget som vi ångrar, för här i La Paz är det mycket lugnare och det finns både el och vatten på många ställen.

Hoppas bara att vårt flyg på tisdag kommer att gå planenligt.