Ama ska hålla inlägget kort

 

Eller åtminstone ska inlägget innehålla kort.

Ungefär samma sak, va?

Det här är en vanlig syn i USA. En brandpost.

(Trafikpolis-Ama påpekar att man inte får parkera framför såna, och det är det inte många som gör heller. Bra!)

Här har vi en lite större modell, dessutom har den en bloggmojäng inbyggd i sig. Att dom har ställt en stol framför är nog bara för att inleda Ama i frestelse så hon skulle parkera där. HA! Den enkla gick hon inte på.

Dom där brandposterna kommer även i kofärg. Och både som stora och små.

Den stora var faktiskt störst i hela världen 1999. Brandmuseet i Beaumont var väldigt stolta. Sen var det nån som byggde en större. Så oförskämt.

Den största  näst största brandposten i hela världen knep andraplatsen bland upplevelserna igår.

Men gårdagens riktiga highlight var denna:

Ama fick träffa en björn.

Gomorron!

Vi sa hejdå till New Orleans…

 

… och åkte västerut, helt enligt plan. Vägnätet är enormt. Ama är nuförtiden inte helt olycklig över att hon slipper kartläsa utan kan bara luta sig tillbaka, lyssna på GPS-en och hjälpa till med allt annat vad gäller bilkörningen istället.

Största delen av den stora motorvägen går på en låååång (men trist och platt) bro genom stora träskområden.

Men då och då…

… dyker det upp en lite skojigare bro.

Sen helt plötsligt körde vi av den braiga kartan som vi fick av Ruth i Virginia. GAAAAHH!!! Turligt nog har vi en hel USA-karta med oss. Lite otympligare, men den funkar. Oftast i alla fall.

Vi kom in i Texas.

Där hittade vi ett Energimuseum. Tyckte att det skulle vara intressant att få veta lite mer om Texas och oljan.

Det mest intressanta var detta. Ett så kallat Christmas tree. Vad är då det? Ama minns inte, och tycker nog att den där Christmas Village vi besökte häromdagen var betydligt intressantare.

Men det var lite spännande trots allt, där på museet.

Man fick inte ha med sig ryggsäckar in, men den gamle mannen i receptionen lovade att vakta den åt oss medan vi gick runt.

När vi gått ett varv på nedre planet mötte oss denna syn:

Där är ryggsäcken. Av gubben syntes inte ett spår. Detta blev lite fööör spännande för Ama, hennes bloggmöjäng bor nämligen i den där ryggan, Så vi tog ryggsäcken (utan att någon la märke till det) och lämnade stället.

Ama försöker rätta till saker och ting.

I förra inlägget kom det vissa anmärkningar på att Ama fotade sig med nakna karlar. Den här bloggen är ju tänkt att vara barntillåten, så…

HÄPP!

Vi hittade också ett brandkårsmuseum precis bredvid. Betydligt roligare! I och för sig var den där skylten väldigt dum, men Ama – som har barnasinnet kvar – behövde inte bry sig.

Precis intill fanns också ett Edisonmuseum, men handen på hjärtat… Två museer på en dag får räcka…

Så vi åkte till motellet här i Beaumont och plaskade runt i poolen. Inte så dumt det heller.

Men en sak undrade vi över:

När en gubbe iklädd handskar och nån mysko spraymanick kliver runt på motellet – bör man oroa sig då? Är det möjligen ohyra han är ute efter, eller – ännu värre!!! – är det en ”cleaner”, som i filmen Nikita? Vi har låst och haspat dörren, för säkerhets skull.

Hoppsan. Det blev visst ett väldigt långt inlägg igen, men det har varit en lååång dag också.

Imorgon lovar Ama att fatta sig kort.

Kanske.