Åsså lite kultur på det!

09 september 2014

 

Vi åkte till New Orleans City Park igår. En jättestor park, med många museer och annat kulturellt.

1

Det fanns givetvis lite park där i parken också. Konstigt vore det väl annars?

2

Ama bara älskar dom där träden som har såna däringa lurvsuddar på sig. Verkar vara nån sorts parasit, för dom finns lite överallt. Oavsett vilket så ser dom fräna ut.

Och apropå frän:

3

Hur frän är inte Ama på den här bliden? Eller töntig. Välj själva.

Där i parken fanns ett område som var fyllt med skulpturer. Oftast brukar vi bara titta på dom och lite storögt undra – vad är detta och hur tänkte dom här?

Men i denna park fanns det (utöver dom man undrade över) en hel del riktigt braiga skulpturer. Ja, enligt Ama då. Smaken är ju olika.

Här kommer några:

4

En säkerhetsnål – troligen för säkerhets skull.

5

En läcker bautaspindel och en läcker karl. Om ni åker dit nån gång så kan Ama inte garantera att den läckra karlen finns kvar.

6

En halvläskig grej där man ser hur människan har utvecklats från aporna. Eller om det är tvärtom.

7

Här hade skulptören varit på hugget.

8

Det här konstverket hette nåt i stil med: ”Hjälpen kom till slut, men för sent”. Haha! Ama älskar den!

Men dom bästa konstverken är trots allt dom som man kan spegla sig i.

9

Trist bara att vi blev förvrängda och stod på fel sida om varann mot i verkligheten.

Men det var lätt avhjälpt:

10

Vi gick till gaveln, och kolla bara – där är vi ju!

Idag åker vi lite mer västerut, ska bara äta frukost först.

Gomorron!


Att försöka stå emot naturens krafter

09 september 2014

 

1

Här i New Orelans kan man åka sån där ”streetcar”, den gröna spårvagnsliknande grejen som syns i bild. Vilket vi också har gjort, men i morse valde vi att ta vår egen car. Vi åkte nämligen lite i utkanten av stan.

2

Här hade dom en stadig mur. Inte för att separera folk eller så – som vissa andra galningar kom på att man kunde göra – nej, helt enkelt för att stänga eventuellt vilt vatten ute så gott som möjligt.

I augusti 2005 härjade orkanen Katrina utefter den amerikanska sydkusten, och New Orelans blev mycket illa drabbat. Om ni vill veta mer, eller dra er till minnes så kan ni läsa HÄR.

En fruktansvärd katastrof…

Nu har dom försökt förebygga eventuella upprepningar med att förstärka dom vallar som inte klarade Katrinas påtryckningar, och genom att bygga enorma pumpanläggningar.

3

Med stadiga rör och ett helt gäng med dieseldrivna pumpar ska man kunna skicka vatten från just denna kanal ut i havet istället för att det ska översvämma landområdena runt ikring. Det är massor av bebyggelse där, som ligger bakom en (förhoppningsvis) stadig vall, men ändå befinner sig under havsytan.

4

Det är en stooor anläggning, och man håller fortfarande på och bygger. Byggkranarna syns där i bakgrunden.

5

För att ni ska kunna se hur enormt stor den är, så har vi placerat Ama där vid pilen.

Tittar man uppifrån:

6

Bautastort! Ama står inte där vid pilen – hon är ju där uppe och fotograferar från fågelperspektiv nu. (Eller så stod hon inte på plats när google maps tog den här bilden…)

Vi fick minsann känna av vädrets makter vi med idag. På eftermiddagen kom det regn. Vi åtgärdade följderna av detta på ett ganska enkelt sätt:

7

Här hänger Anders skor på tork. I persiennsnörena framför AC’n.

8

Och äntligen fick Ama användning av den där jättestora krukan som vi har i badrummet. Hade länge funderat hur den skulle nyttjas, och den kom jättebra till pass som paraplytork.

När man har sett vad som kan hända, så känns en regnskvätt inte alls så farlig faktiskt.

Men fy tusan när moder natur och vädergudarna slår på den stora trumman. Då blir människan liten…