Lite mer av gårdagen…

 

… som på sitt vis blir en röd tråd  vit linje till dagens planer.

Kapten Ama och Kapten Anders hälsar er välkomna på…

… Ubåten USS Drum. Sjösatt 1941, numer tämligen landsatt.

Ni ser den där lilla teskedsgubben uppe på det där vita tornet va? Han ser rätt fredlig ut.

Men skenet kan bedra:

Han verkar vara en skjutglad typ…

Inuti ubåten såg det rätt tjusigt ut. Bränner dom starkt, månntro? Nope. Det där är det bakre torpedrummet.

Gott om utrymme är det. Hur lätt som helst att gå mellan rummen där nere på lyxkryssaren.

Ama har för säkerhets skull extra skor med sig.

Sen kom hon i sitt esse, Ama.

Hon fick styra och ställa. Dom hade till och med tänkt på att man inte ser så bra när man blir… blir… blir… lite mindre ung. Stooora hastighetsmätare. Eller vad det nu kan vara. Strunt samma! Ama får styra och det är huvudsaken.

Här ser vi gårdagens ordbehandlare. Nejdå. Ama menar inte alls att den är ute på nåt som helst vis. Bilden är helt enkelt tagen igår. Gårdagens ordbehandlare, alltså.

Det här gänget kom. Dom klev taktfast (nåja..) upp på fartyget och gav genast en försmak av vad som komma skall idag. Om man har Ama’s tankegångar alltså. Dom påminde om nåt…

Den ”vita linjen” ska alltså vara en röd tråd inför dagen som idag. Eller åtminstone en ledtråd. Hmmm… Knappt det heller…

Nåja, nu är det dags att leta upp en frukost.

Gomorron!

Annons

Go west!

 

Vi lämnade Tallahassee…

… passerade en tidszon, och vann en timme (wooohooo!)…

… och åkte in i Alabama. Ytterligare en ny stat för oss.

Tittar man på kartan så skulle man nästan kunna tro att dom i Alabama är lite sura på Florida som har snott det mesta av ”deras” kust. Ama har ingen bild här, ni får googla ifall ni undrar hur hon menar här då.

Allt gick himla bra, ända tills…

… oooops! Det stod en jättestor båt mitt i vägen!

Ett riktigt bautaskepp. USS Alabama. Började byggas 1941 och gick ut i andra världskriget 1942. Var även med i Gulfkriget, men pensionerades 1964. Fick en liten nyuppståndelse när hon var med i Steven Seagals film ”Under belägring” 1992.

(Förresten, tycker ni inte att det fattas nåt där i fören?)

Man kunde gå på en rundvandring där på båten, och det gjorde vi. Vilken tur att dom skrev ut precis var man skulle starta!

Sen var det bara att följa pilarna, hur enkelt som helst!

Eller? Dom gick lite hur som helst, dom där pilarna…

Sen kom Ama på vad det var som fattades där i fören – ett kuttersmycke:

 I’m the King of the world! Nåja. The queen åtminstone.

Sen blev turen lite mer av en skräckresa.

Nej, lite torpeder skrämmer inte en Ama de casa.

Men detta:

GAAAHH! En tandläkarstol…

Lika bra att lämna stället och uppsöka motellet.

Det är inte alls så dumt:

1. Många sängar att välja på.
2. Det verkar bo många andra bloggare här med tanke på antalet kameror.
3. Man behöver inte känna sig ensam. Inte ens på toa.
4. Frukostrummet ser trevligt ut. Har man riktigt tur får man kanske till och med sova riktigt nära, direkt ovanför bordet.

Vi blev dock vräkta och fick ta in här på Budget Inn i Mobile.

Sen får vi inte glömma dagens djur:

I total avsaknad av björnar så får det bli en ekorre.