Vilket antiklimax!

 

Glad i hågen galopperade (nåja…) Ama ned till paseon för att kolla det där ”matinriktade evenemanget” som skulle gå av stapeln idag.

Åh! Kön verkade inte alltför lång. Ama armbågade sig fram.

Mäh! Ingen mat så långt ögat nådde. I och för sig är det viktigt att lära sig livräddning, men inte på fastande mage.

Sen hade alla lärt sig det där med att livrädda, och då skulle det väl bli mat, va?

Nähädå. Då skulle det dansas zumba. I och för sig är det viktigt att röra på sig, men inte på fastande mage.

Dessutom ska ju Ama vila foten.

Zumba verkade faktiskt var nåt som skulle passa Ama annars. Man behövde inte alls följa instruktörens anvisningar utan man kunde studsa runt lite som man ville.

Som sagt, ingen mat. Vilket antiklimax!

Men Ama är inte den som låter sig nedslås av ett sånt litet misstag som att det skulle vara nåt matrelaterat i dom där tälten. Det finns ju mat på andra ställen.

Till exempel på Buffét libre på Playa del Cura. Ett säkert kort.

Annons

Ett klockrent inlägg

 

Ja??? Dom här klockorna ser väl inte särskilt smutsiga ut.

Dessutom ska det vara nåt sorts evenemang nere på paseon idag.

Tydligen matinriktat? Jomen det är ju också klockrent.

Ama önskar att ni också får en klockren dag.

Gomorron!

En del kräver inte mycket…

 

Nej, nu pratar inte Ama om sig själv, för hon kräver en hel del (enligt Anders, fast det är nog egentligen förtal…).

Men en sak är bergsäker:

Den här blomman kräver inte mycket.

Ama säger bara…

 

Elche!

Dom hyllar Ama där. Väldigt mycket, faktiskt.

Nästan så att Ama rodnar lite.

Kolla bara:

Ja, vad säger man…

Och det tog inte slut där.

Åh! Ama är fortfarande i ropet.

Say no more.

Och om inte det räcker…

… så kan man alltid gå med i klubben för inbördes beundran här på hemmaplan.

Gomorron!

Ooops!

… som det kan bli…

En ny säsong är här

 

Den här hittade vi i garaget:

Ni ser va? Inte uppackad sen vi tog ned den med flyget.

Här åker en av sängarna in i magen på flygplanet.

Det var i oktober 2006. Folk i incheckningen småskrattade och undrade om det inte fanns sängar i Spanien när vi stod där med våra två sängar i kön.

Det var på den tiden då det fanns ett flygbolag som hette ”Sterling”, och som hade en kampanj som hette ”Fly me home”. Ifall man bokade tur och retur från Alicante till Sverige så fick man 20% rabatt på resan, och dessutom 20 kg extra bagagevikt per person. Vi kunde alltså tillsammans ta med oss 100 kg bagage på våra resor. Perfekt när vi var nyinflyttade till Spanien.

Det finns ju nåt som heter ”specialbagage” när man flyger. Det kostar extra att ta med exempelvis skidor eller golfbagar. Det fanns dock inget som sa vad en säng skulle kosta extra, så dom rymdes inom vår vanliga bagagevikt.

En säng har använts tämligen flitigt. Såpass flitigt att den har börjat gå sönder.

Dags alltså att packa upp säng nummer två.

Varför då?

Jo, en ny säsong är här:

Vardagsrumscampingsäsongen. (Oj vilket långt ord!)

Om inte kylan kommer till Ama så är det väl lika bra att söka upp den. I morse klockan kvart över sex var det – enligt säker källa – 27 grader ute. Det var det inte här inne.

Gomorron!

PS: Om folk småskrattade åt oss när vi stod med sängarna i incheckningen så höjdes ett och annat ögonbryn ännu mer när vi stod där i mars 2007  – bland alla golfbagar – med skidorna. Och dom fick vi allt betala extra för…

Här har inte golfarna dykt upp ännu. Klockan är just innan två på natten, Ama gillar att vara ute i tid.

Upp som en sol…

 

Ni tror kanske att det är Ama som pratar om sig själv nu?

Men nej. Trots att Ama är uppe och skuttar i arla morgonstund med solen, så är det inte det som kommer att avhandlas här.

Nej, det är detta.

Oj! En som kan gå på vattnet?

Men nu åter till rubriken:

Upp som en sol…

… och ner som en pannkaka.

Hoppsan! Nu blev Ama hungrig. Pannkakor skulle sitta fint.

Upploppet…

 

Ja, upploppet på juli är här.

Undrar hur trångt det blir i augusti?

På mini-Cura var det också en del folk igår.

Och på micro-Cura var det tämligen tättbefolkat.

Ama tittade upp i skyn och försökte fånga den flygande måsen:

Men han hann nästan ut ur bild.

Ett försök till:

Jäpp! Där satt han!

Vi hittade en gammal bekant på vår tur igår.

Badhunden.

Han som aldrig slutar jaga dom där sandbollarna som matte slänger ut. Ama lovade för flera år sen att köpa en boll till honom. Kanske blir det av i år?

Sen hittade vi en annan bekant också:

Hej, hej!

Eller hur tänkte Ama där?

Det rätta att säga nu är väl:

Gomorron!

Varför går inte Ama på morgonpromenader?

 

Man skulle kunna ta ett morgondopp:

Sjön är inte särskilt krabb på morgonen.

Men kolla här:

En krabb-grabb.

– HA! Jag nöp han i foten!!!

Det är precis därför som Ama inte går på morgonpromenader.

Gomorron!

Dagen att-göra-lista

 

Den var lite jobbig, faktiskt.

Vi gick hit:

♫ ♫♪♪ Det blev en dag på stranden ♫ ♫♪♪

Nåja, kanske inte en dag på stranden, men en timme i alla fall. Och nåja, strand och strand? Här slapp vi åtminstone sanden.

Här sitter Ama och väntar med spänning på att dagens att-göra-lista ska bli avklarad.

There’s something fishy going on…

And now the fish has gone!

F’låt, Ama spårade ur lite där. Åter till ämnet.

Så vad stod det då på dagens att-göra-lista?

Jo, att testa att cyklopet fortfarande håller tätt.

Gjorde det det då?

Jodå. Här smäller Anders av ett stoooort leende som bekräftar detta.

(Ni ska betänka att det är skitsvårt att le alltför stort med en snorkel i munnen, lätt att få en kallsup då…)

Men dåså! Dagens att-göra-lista är härmed avklarad. Check!