Ama’s glada gubbar

 

När vi var i Sverige häromsistens, så inhandlade Ama en ny stegmätare. Den har ett läge där den själv bestämt hur mycket man bör gå på en vecka för att man ska känna sig nöjd. 21 ”Ex”, närmare bestämt. Vilket ungefär motsvarar en timmes hyfsat rask promenad om dagen om nu Ama (läs: Anders) har uppfattat instruktionsboken rätt (Ama ogillar instruktionsböcker, medan dom hör till Anders favoritlitteratur…).

När man har kommit upp till dom där 21 ”Ex-en”…

… så hoppar det fram en glad gubbe som viftar och gör vågen. Ni ser honom där i vänstra hörnet. Just här ser man också att Ama hade haft tre dagar till på sig att uppnå målet och att hon redan hade överskridit veckodosen.

Den här glada gubben gör även Ama glad! För det innebär att hon kan sitta i soffhörnet och slappa ända tills på måndag, då veckodos-grejset nollställs.

Skönt!

Men det finns en glad gubbe som gör Ama ännu gladare.

Nämligen den här.

Annons

Gårdagens oväder

 

Det bröt ut preciiiis när kocken var klar för att börja laga maten ute på terrassen.

Ni ser va?

Inte?

Vi zoomar in:

Vilket spöregn!

Det fick Ama att undra över några saker:

1. Var tusan kom det där regnet ifrån?
2. Varför heter det o-väder – regn är väl också väder?
3. Blev inte maten klaaaar nån gång?

Svaret på den tredje frågan har vi här:

Jo, den blev klar och det var jättegott.

Dom andra två frågorna grubblar Ama fortfarande över.

Gomorron!

Igår…

 

… blev det strandpremiär. En promenad utefter stranden mellan La Mata och Guardamar.

Där är det liiiite mer svängrum än på stränderna här inne i Torrevieja, kan man säga.

Åt andra hållet är det inte heller nån större trängsel.

Men en sak kan man ge sig tusan på…

GAAAHH!!! Där är Stalkern!

Ama tittade nedåt istället.

Sand, vatten och sol bildar skojiga mönster.

Ama tittade lite närmare på botten och höll på att glömma både tid och rum, när plötsligt:

VAD är det där? Stora sjöodjuret? Eller stora havsodjuret? Har Ama efter dinosauriefyndet igår lyckats med att hitta nån annan världsnyhet?

Äsch. Det var ju bara en hund som hämtade sin boll.

Men det var igår det.

Idag är det…

Äsch igen. Nu glömde Ama vad hon hade tänkt säga med den här alldeles pinfärska bilden.

Gomorron!

Jurassic Park

 

Anders har lyckats med nåt som alla dinosauriefanatiker måste avundas honom.

Han petade en dinosaurie på näsan!

Johodå. Det gjorde han visst!

Kolla bara:

Ooops! Fel bild. Den där är ju från vår promenad efter stranden idag. I och för sig är Ama gammal, men för att komma tillbaks till dinosauriernas tid måste man backa lite längre. Åtminstone till i lördags, då vi vandrade i bergen i Biar.

Vi tar om det.

Anders petade en dinosaurie på näsan!

Taaadaaa!

Stoppa pressarna! Denna nyhet är ju helt otrol… Hursa? Ni ser den inte? Det ska faktiskt erkännas, det gjorde inte vi heller till en början.

Men sen…

… öppnade den ögonen och räckte ut tungan åt oss.

Ganska oförskämt av den, när man tänker efter.

Den förtjänar inte mer uppmärksamhet när den är så ohyfsad, så det är bara att starta pressarna igen.

Ett sponsrat inlägg

 

Nu har Ama äntligen fått chansen att testa nåt som hon velat testa länge.

Hon har alltid trott att Lohmanders bea-sås är den allra, allra godaste som man kan köpa, men här i Torrevieja finns det ”bara” Lallerstedts att tillgå.

Den är också väldigt god, men nog är väl Lohmanders strået vassare?

Så igår:

1. Lohmanders bea
2. Lallerstedts bea

Resultatet då?

Jo. Båda är väldans goda, men Lohmanders är allt lite, lite, liiite bättre. Den vinner på två saker. Dels är den lite fluffigare, och dessutom…

… namnet. Vem kan väl inte föredra LohmAnders, liksom?

Ni kanske undrar över rubriken?

Om det inte vore så att A-K skulle åka tillbaka till Sverige idag, och av den anledningen gjorde en kylskåpsrensning så hade inte Ama kommit över den där goda såsen – TACK för den sponsringen, A-K!

Meddelande till Lohmanders: Ni är såååå välkomna att haka på den trenden.

Gomorron!

 

Det var som katten…

 

Det är många som undrat ifall det inte fanns en enda levande själ i Biar, ja utöver oss då.

Ama kan meddela att det fanns det visst!

Och här är beviset:

Det var som katten… Det är då ändå själva katten. Ja, det är alltså själva katten som är beviset.

Trafikpolis-Ama undrar…

 

… får man verkligen parkera såhär?

Det verkade faktiskt vara en av dom mer populära parkeringsplatserna i Biar.

Och oavsett om man får parkera där eller inte så gick det i alla fall att passera bilen där på gatan.

Åtminstone till fots.

Gomorron!

Borgen i Biar

 

Bara för att man har kommit upp till borgen som ligger på på 750 meters höjd över havet, så är det inte slut på trapporna. En himla massa upptrappning är det kvar upp till tornet.

Men det är ju ingen där?

Jo, där är en.

Bara för att man har kommit upp till tornet på borgen, så är det inte slut på trapporna. En himla massa upptrappning är det kvar upp till toppen av det 19 meter höga tornet.

Men det är ju ingen där?

Jo, där är en.

Det kostar en hel euro att gå upp i tornet, och då kör dom en bandad, guidad tur i ett högtalarsystem. Turligt nog är turen är anpassad för 30 personer. Varför är det tur, undrar kanske ni? Jo, eftersom det fattades 28 personer (om nu Ama har räknat rätt i hastigheten) för att turen skulle vara full, så fick man gott om tid att hämta andan efter varje våning som man kämpat sig upp till. Bandet pausade nämligen läääänge.

Vi fick höra borgens historia. Den uppfördes på 1100-talet och… Äsch. Sen minns inte Ama mer. Såna där berättelser är ganska intressanta just där och då, men har en tendens att gå in i ena örat och ut genom det andra. Är ni intresserade så rekommenderas google.

Här… … … har Ama ingen aning. Vare sig:

1. Vad hon ska skriva
2. Varför hon har fotat detta
3. Varför i jösse namn har hon då lagt in bilden i bloggen?

Vi går vidare.

Och har då slutligen kommit upp till toppen och kan kika ut över den mysiga lilla staden Biar. Högre upp än såhär kommer man inte i den här stan (byn?).

Lika bra att gå ner igen då.

Vänligt nog har dom satt upp en glasbur så man inte ramlar ner där i hålet för trappen.

Dessutom kan man ju passa på att spegla sig lite. Himla bra.

Där, vid dom vackra…

 

… blommorna i Biar. Där fanns det något annat också. Ni kan skymta den i nedre bildkanten.

Trappen alltså. Målet kan ni skymta högt där uppe.

Men först måste man trappa sig upp lite till.

Och liiiite till. Det hade gått fortare om det inte hade varit så mycket folk, att armbåga sig fram tar sin tid.

Sen måste man ju stanna till och kolla utsikten också. Eller pusta ut där mitt i trappen. Ni får själva gissa vilken huvudanledningen var.

Men till slut!

Här är den. Borgen i Biar.

Ni hänger väl med in?

Fast inte nu. Ama är helt slut efter alla trapporna.

Gomorron!

Väldigt billigt – jodå, det är säkert

 

Hemmavid här i Torrevieja är det inte särskilt dyrt (efter svenska mått mätt) att gå ut på lokal för att äta och dricka.

Men om man åker lite ut på landsbygden så blir priserna ännu bättre. Två kaffe och två brandy kostade 4.40 euro när vi var i Biar.

Och när det är så billigt…

… då är det tur att det finns säkerhetsbälte på toan.