Den femte dödssynden

 

Känsliga läsare varnas. (Susan – du kan blunda nu…)

Jäpp. Vi har ägnat oss åt den femte dödssynden – frosseri.

Det började redan på Alicante flygplats:

Ååååhhh!!! Det var mer än fem månader sen som Ama moffade i sig en härlig måltid från Burger King. Såååå gott!

Lägg gärna märke till två detaljer:

1. Vattnet. Den obligatoriska coca-colan utgick. Sparade den till nåt som är mer värt att fuska för.
2. Glasögonen. Ama tog av dom. Lättare att trycka in hamburgaren i ansiktet utan att få nerkladdade glasögon på det viset.

Ooops! Titta vad som råkade slinka med från taxfreen. Nu är det så att Ama kan bli lite slut av skidåkning, och då krävs det snabba (läs: onyttiga och goda) kolhydrater för att hon inte ska bli kvar och åka runt, runt i liften. Vi brukar kalla såna här grejer för ”bränsle”. Man kan också kalla det nödproviant, ifall nåt oförutsett inträffar.

Ooops igen! Det oförutsedda inträffade visst redan på flygplatsen…

Ni minns kanske den där överhoppade coca-colan? Jomen det gör ni väl? Den var ju bara två bilder upp… Den som inte var värd att fuska för.

Här hittade Ama nåt som var värt att fuska för.

Och man måste ju ha nåt att skölja ner ölen med också. Eller om det är tvärt om? Nåja. Vi hittade nåt intressant på menyn. Tarte flambee? Ja, så hette den nog. Hur som helst lät det väldigt nyttigt.

Fast den var väldigt snarlik en pizza – och supergod! (Ibland är det väldigt bra att inte kunna språket så bra…)

Jomen, hörrni. Lite får man väl synda?

Hmm… Allt det här lyckades vi med på bara 6 timmar. Nåja. Ska man synda är det lika bra att inte köra med några halvmesyrer.

(Susan, nu kan du titta igen)

Men som man nästan säger – tidigt ska syndaren vakna. När detta inlägg kommer till allmän kännedom så är vi uppe på nån alptopp och försöker sona våra synder.

Gomorron!