Heja!

 

Alcazar och Linda Bengtzing!

Trodde på Linda och hade skrivit detta i förskott…

Men nej.

Heja Alcazar! Och Ellinore.

Resten? Gråa.

ZZZZZZZZZ.

Vi tror på ettan och åttan. Ni då?

En hårresande historia

 

Det hela började med att Ama fick en liten annan vinkel på marknaden.

Hur gick det till då?

Enkelt.

Vi våldgästade i huset tvärs över gatan, hos Patrik och Ami. Här tar vi oss en liten styrketår för att klara av en riktigt läskig grej.

Och ja – vi klarade av det vi hade styrkt oss inför:

Bilhissen! Dock utan bil. Det kändes lite som överkurs. Särskilt efter det där stärkande…

Vi gick ner och åt en smarrig lunch på Alinghi. (Som avslutades på ett mycket syndigt vis)

Sen gick vi hemåt igen. Var tvungna att inhandla viktiga grejer på vägen (man kan ju inte dricka Irish coffee utan sugrör heller!) och då fick vi se detta:

Kanske världens längsta basketspelare?

Som synes så blev det en lyckad shopping.

Sen behövde Ama gå på hemlighuset, och kolla vad hon hittade där:

Trollerilådan! Ami hade försökt gömma den där under en handduk, men det är inte många saker som undgår Ama’s skarpa blick. Fast att snoka i folks badrum är inget som man gör, va?

Eller så är det preciiiis vad man gör. Det finns ju lås på dörren.

Kom inte och säg att Ama inte varnade er – faktiskt redan i rubriken – att detta skulle bli…

… en hårresande historia.

Gomorron!