Det låg som sagt uppe på det där berget och vakade över Lorca.
När man väl kommit dit upp så var det en fantastisk utsikt över staden. Någon där i mitten skickar ljussignaler, men Ama kan tyvärr inte tolka såna. Här i bild ser det ut som en lååååång och inga korta.
Vi gick upp till fots, men man kan även ta bilen. Under högsäsong går det troligen ett sånt där litet tåg nere ifrån stan. Ett sånt som Ama aldrig får åka…
Det kostade en liten peng att gå in, men det var det värt. Ama såg flera chanser att bli av med sin Stalker.
Om han bara gick liiiite närmare den där katapulten…
I det här tornet kunde man trappa upp. (Som om det inte hade varit nog med uppför på vägen dit?)
Men först trappade vi ned.
Till fängelsehålan. Hmm… En chans till…
Sen var det bara att trappa upp till bottenplan och sen trappa upp mot taket. Här skulle kanske Stalkern ha kunnat titta ut och ”råka ut för något”. Men det var redan upptaget.
Som vanligt när vi är ute och far, så är det alldeles proppfullt med folk överallt.
Men Stalkern var inte alldeles ensam.
Nejdå.
Ama var också där.
Castillo de Lorca är verkligen fint, och väl värd ett besök.
Fascinerande med historiens vingslag, men Ama var ändå mest förbluffad över en sak:
Tänk att det fanns wiffi redan då på… på… på… Äsch! Redan då för jättejättelänge sen.
Sen ser man där i speglingen i dörren att Ama inte lyckades skaka av sig sin Stalker.
Gomorron!
Ama de casa 
Först??
Min utsikt på datorskärmen blev plötsligt riktigt, riktigt dålig. 😀
Grattis Diana! 🙂
Det kanske hjälper att scrolla, Robert? 😉
Nix! Verkar inte som det finns något botemedel. 😀
Synd om dig, du missar så mycket Robert… 😀
???
😀
Väldigt fint! Men du får öva lite på att tjata dig till bil eller minitåg. Man måste ju spara krafterna till själva tittandet! 😉
God morgon!
Det verkar vara väldigt svårt att bli av med en stalker 😉
Men du…vilken utsikt!
Kram!
Trots att det kanske kan vara irriterande med en stalker så tycker jag att du ska vara rädd om din 😉
(Han ska ju fixa hemma hos mig på lördag! )
Lite väl mycket Stockholmssyndrom där… Häftig utsikt där! 🙂
Gomorron! 😀
Lorcasyndrom, tror jag faktiskt att det där kallas… 🙂
Gomorron, Robert! 😀
Hola! Satt med hjärtat i halsgropen när jag såg dina bilder! Omvänd ordning liksom – du hade ju stalkern FRAMFÖR dig!! Drog en lättnandes suck vid sista bilden då det ordnade upp sig och allt var som vanligt igen. Phu! Man vill ju inte att hela världen ska vara upp och ned… 😉
Buenas! //Susan
Hejsan, Susan!
Javisst var det kusligt! Men det blev ju en happy ending trots allt… 😉
Nu får du tvinga med stalkern på en tur med minitåget! Man kan inte bara tåga fram 😉
God förmiddag!
Just det, vem är det egentligen som är stalker i sällskapet? 😉
En sån envis stalker du har 😉
Ojojoj! Vilken utsikt det verkar vara på tanke hur ni gick uppför 🙂
Sedan på köpet få motion 😉
kram kram
Hola Ama!
Så himla fint det ser ut. Spansklandet är full av dessa fantastiska
gamla castillon och paradorer. Och världsarv överallt.
Kram P ♥
Han hänger med överallt den dära stalkern! Haha ;D
Speciellt det där, alltså att man går upp och sen ser ner!
Du måste vara lite mer lurig och snabb 😀
Fantastiskt fina bilder och vilken utsikt! Lorca har härmed kommit upp på min to do list!
Puh! Verkar vara ett svettigt uppdrag att ta sig dit upp. Stegräknaren glödde va?
Din stalker verkar vara efterhängsam. Vilken tur! Sedan är han ju inte alltid efter utan han verkar vara före ibland också 😉
Kram
Sv: Nä men åh… en manlig förkylning. Värsta sorten! Stackare!! Krya på dig! (jag antar att stalkern ser EFTER dig, hehe)
Fina bilder.Kram,INGER
Ni är ju riktiga hurtbullar, som orkar gå på, på det viset. Ni verkar ju vara upptäcktsresande på alla sätt och vis. Vad tänker ni upptäcka nästa gång? 😉
Kram/Gilla
Jag är född i Stockholm, så jag fick också ”blöta” semlor. Det GILLAde jag. Här i Skåne äter man dem mest helt torra. Men ibland blir jag sugen på den andra sorten.
Kram/Gilla
Det är tur man känner ditt skämtlynne, annars skulle man bli lite ororlig 🙂 Ni behövde då inte trängas ..lågsäsong trots höjden ?
Jisses vilken utsikt och motionen får ni på köpet. Men var rädd om din ”stalker”, undrar om han vet hur nära det är ibland..*L*..
Kramiz♥
Vilka härliga bilder…och vilken fin färg på himlen! Bedårande utsikt…där skulle man vara …helt enkelt!
Oh, vilken kondis ni har…Jag gick upp för våra fem trappor idag och var glad att jag inte mötte nån – var alldeles för andfådd för att kunna få fram något.
Ser ut som det är en kvinna som var på väg ut genom fönstret….Typiskt karlar att stå kvar bakom och titta 😉
Tänk att det skall vara så besvärligt med den där stalkern. Han är ju över allt. Men samtidigt ger det stora möjligheter till att träna sitt hjärta. Så viss poäng är det med en uthållig stalker. Vackra bilder och en stad vi får ta oss till. Helt klart!
Det var nog tur att stalkern inte gick för nära den där katapulten! Jag tror inte du skulle vara densamma utan honom. 😉
hur kan den där stalkern veta var Ama är? envis som synden 🙂