Grisfesten

 

Vi började med att gå till La Mata.

Ok. Vi gick till Christer och Indra och åkte med dom till La Mata. Rätt ska vara rätt.

Här är vi framme. Ama var lite innovativ och valde bort både skidhjälm och myssa för att dölja att hon ännu en gång hade en bad-hair-day. En kepa var bättre en sån här varm och skön dag. Klipptid på tisdag. Tack och lov!

Vi ställde oss på torget och chit-chattade lite. Helt plötsligt var det den dam som frågade om vi var dom sista i kön. Förvånat kollade vi omkring oss och kunde se att det hade byggts upp en kö framför oss, till maten. Vi hade lite tur där som råkade stå på rätt ställe.

För kön bakom oss byggdes upp väldigt fort. Ser ni Anders där?

Där är han igen. Vink, vink!

Här har vi två av dom grejer som det bjöds på. Bröd och selleri. Fast själva grisen syntes inte till. Och Ama kan meddela att – tvärt emot vad som sägs – det går inte lika bra med selleri…

Utspisningen skulle börja klockan ett. Men då såg vi inte ett spår av minsta lilla grisekno.

Klockan 13:15 kom bilen med köttet.

Men då skulle det först filmas ordentligt. GAAAHH!!! Att det alltid ska vara nån som ska dokumentera innan man får mat.

Det var inte bara Ama som tyckte så…

Det kan dock tänkas att detta är Ama’s egen tolkning. Alla verkade ha trevligt, det var en underbar dag och vi stod inte alls fel där vi stod.

Men fick vi nån mat då?

Spännande fortsättning följer…

Annons

Tur i oturen

 

Förra söndagen…

… regnade bort.

Vilken otur! Det var just den dagen som Djurens dag skulle firas i La Mata. Den firas genom att man bjuder på griskött som folket själva får tillaga på grillar som har ställts ut. Det bjuds även på öl och vin.

Denna söndag som idag ser det ut så här:

Betydligt bättre förutsättningar för en grillfest.

Vilken tur! Ja, att arrangörerna beslöt sig för att skjuta upp festligheterna en vecka. Till idag, alltså.

Så Ama hur hon ska spendera dagen. Gå på grisfest.

Vad hittar ni på en dag som denna?

Gomorron!

Den som gräver en grop åt andra…

 

… faller ofta själv däri. Det ser ut att vara så sant som det är sagt.

Men en stund senare (man kan också säga en lunch senare)…

… så har den ena lyckats ta sig ur gropen. Eller är det den andra som tagit sig upp? Den som gropen var grävd åt, alltså…

En sak är dock säker. Den där gropen är inte grävd åt Ama. Det ser nämligen ut att bli nån sorts strandgym där på Locos, och såna passar sig Ama noga för.

Gormorron!

Ama fick en AHA-upplevelse

 

Tyvärr är inte Ama’s spanskakunskaper vad dom borde vara. Men ibland lär man sig den icke-hårda vägen.

Vad menade dom här?

AHA!

Ama är glad att hon lärde sig detta den icke-hårda vägen.

Men vad gööör dom?

 

Det undrade Ama igår.

Var det inbrott på gång – skulle dom stjäla balkongräcket där tvärs över gatan?

Nej, dom skulle nog bara mäta hur högt upp dom bor. Då kan man använda ett snöre, det konstaterade vi ifjol när Sverige besegrade England.

Nehej. Dom verkade göra tvärt emot mot att stjäla. Nånting skulle in i lägenheten.

Eller på gränsen till in… Nu började Ama fatta.

Ser man på. Den första inglasade balkongen på det där huset tvärs över gatan. Åtminstone på den här sidan. Den andra sidan har Ama inte lika bra koll på. Vilket Ami nog är glad över.

Efter all denna spänning hände det inte så mycket mer igår annat än att…

… himlen tog eld när solen gick ner…

… och Ama gick till sängs och somnade.

I morse…

… gick solen upp över Cura klockan tio över åtta.

Ama slog upp ögonen och kunde konstatera att…

… dom var väldigt sena på marknaden idag – men det är ändå fredag.

Gomorron!

Att vara brevbärare i Spanien…

 

… det kan inte vara lätt.

Dom gödslar inte direkt med skyltar på gatunamnen här. Dessutom byter gatorna namn vid minsta lilla böj. Ibland behöver dom inte ens svänga det allra lilla minsta, nej gatorna kan även byta namn mitt på en raksträcka.

Inne i urbanisationer kan det vara ännu mer förvirrande. Vi har varit ute med mäklare för att titta på objekt som vi inte har kunnat lokalisera.

Och gatunumren ska vi inte ens tala om. Ibland kan man gå flera kvarter utan att se en endaste siffra.

Men en del gånger kan dom vara lite väl övertydliga:

Eller blev det där så tydligt? Är det nummer 38 eller 42? (Nej, det är inte Ama som har paintat siffrorna, det är bara ringarna som hon har pillat dit)

Och apropå övertydlig måste Ama komma med en dementi från ett tidigare inlägg.

Försökte ju vara lite putslustig över den här till synes övertydliga instruktionen om hur man ska bete sig när det brinner i närheten:

Inte äta vid eldsvåda? HAHA! Vem skulle väl göra det?

Nu får Ama ta tillbaka detta. Hittade bevis på att den där instruktionen är bra. Var fanns detta bevis? Jo, i Ama’s egen blogg.

Titta längst ned i det HÄR inlägget om ni är nyfikna. (Här bryter kvinnan mot båda ”Do not” i första raden)

Och vad gör Ama när det brinner?

Svaret finns i slutet på den här filmen:

Ama lydde alltså hela första raden. Duktig Ama! Lite applåder skulle sitta fint.

En Stalker som bryter mot reglerna

 

I Lorca dök den där Stalkern upp igen, och han höll sig INTE till reglerna.

Kolla bara:

Här går han mot enkelriktat.

Här går han åt fel håll i rondellen. The english way, kan man säga.

Här måste man ha garage för att få passera. Det har inte Stalkern, men det struntar han högaktningsfullt i.

Här går han mot enkelriktat igen, och allt börjar om.

Jodå. Här har vi en Stalker som bryter mot reglerna.

Men det konstigaste av allt… Är inte en huvudregel för en Stalker att följa efter?

Hur kan det komma sig att Ama ser ryggtavlan på honom hela tiden – backar han, eller?

Kanske får ni veta orsaken framöver.

Gomorron!

Ama de casa tipsar

 

Om man har en bad-hair-day och har glömt skidorna, men framförallt hjälmen hemma.

Vad gör man då?

Tja…

Man kan ju alltid köpa sig en myssa.

 

Vad kan man göra i Lorca?

 

Jo. Man kan ju äta, till exempel.

Som dom rutinerade hotellcampare som vi är så hade vi konstaterat att kyl fanns på rummet – behövde alltså inte ta med vår egna. Här brassar Anders frukost. Den lilla vattenkokaren är köpt på Clas Olsson, brödet är hembakt LCHF-bröd och yoghurten, äpplet samt Philadelphiaosten är köpta… Nånstans. Och nej – vinet ingick inte i frukosten.

Hjälpte inte Ama till alls, kanske ni undrar?

Jodå.

Hon hjälpte till med att äta. Hoppsan! Kunde tydligen inte vänta tills bilden var tagen. Somliga lever inte som dom lär…

Här har vi lunchen igår. Berenjena rellena (fylld aubergine) till förrätt. Supergott!

Varmrätten var Rape al horno con salsa verde (låter värre än det är: Ugnsgratinerad marulk med grön sås). Också mycket gott, men förrätten var bättre.

Allt lågkolhydratigt. Det tror i alla fall Ama – det där krafset ovanpå marulken, vad tusan är det? Ingen aning. Men gott var det, om än lite svårt att äta för det trasslade hela tiden.

Men i förrgår blev vi ofrivilliga fuskare…

Det började bra med en sallad. Varmrätterna var utsökta och inget fusk där. Men sen kom det till desserten…

Vi sa att vi bara ville ha kaffe.

Vi fick kaffe.

Och sen kom servitrisen med dom här:

Såg preciiiis ut som det vi kallade för ”myrstackar” hemma i Skellefteå. (Sedemera blev Ama utskrattad i huvudstaden, där sa dom att det hette ”arraksbollar”)

Men? Inte ska väl Ama fuska och äta såna där sötsaker?

Nejdå. Ama har bättre karaktär än så.

Ooops!

Till saken hör att Ama är väldigt väluppfostrad. När servitrisen kom och bjöd på dessa skulle det ha varit direkt oförskämt att lämna dom.

Att hon dessutom drog av en euro på menypriset för att vi inte hade tagit dessert (vi fick betala 8 istället för 9 euro för hela menyn, inklusive dryck) det gjorde att Ama kände att hon gjort rätt val.

Och vet ni vad?

Det var verkligen en myrstack som var värd att fuska för.

Gomorron!

Falsk marknadsföring

 

Här kan man verkligen snacka om falsk marknadsföring:

Allt för 1 euro? Tror väl inte det va…

1. Anders är inte till salu. Inte för några pengar i världen.
2. Kallar dom det där för extraerbjudande?

Vi tittar närmare på tvåan:

Allt för 1 euro, och dom kallar 1,99 för extraerbjudande? Ja, på sätt och vis är det ju det. Det kostar extra…

Nejhej. Nu ska Ama ut igen. Om ni tycker att ni inte har sett så mycket av Lorca än så behöver ni inte vara oroliga. Ama har ungefär lika mycket bilder som hon har dåligt med tid.

Om ni inte vill se Lorca? Ja, det är då ni ska vara oroliga, för det kommer att bli ett eller annat inlägg från den staden framöver.