Det började egentligen redan igår kväll:
Se hur dom hopar sig, molnen.
I morse tittade Ama ut för att se om det hade ordnat till sig.
Det hade det inte.
Vi flydde ner mot stranden för att försöka undkomma…
… men det elaka molnet liksom svischade med dit ner.
Sen kom det en kylig vind.
Så molnigt och så kyligt att det till och med var en isbjörn nere på paseon.
Vi flydde vidare in mot stan.
Men molnet hängde envist med.
Vi satte oss ner för att vila…
GAAAH!!!
Ama har klipptid om knappt en timme. Ni kanske undrar hur och varför hon vågade sig ut i sin minst sagt… knepiga frisyr?
Svaret finns på en och samma bild.
Hur = Ama har sina knep för knepiga frisyrer. Varför = mat kan få Ama att göra nästintill vad som helst.
Äntligen är det snart dags att gå till frissan, två kvarter ner. Nu när Ama ser hur ”fin” hon är på den där bilden så blir nog huvudbonaden på vägen dit en papperspåse över skallen.