Grisfesten

 

Vi började med att gå till La Mata.

Ok. Vi gick till Christer och Indra och åkte med dom till La Mata. Rätt ska vara rätt.

Här är vi framme. Ama var lite innovativ och valde bort både skidhjälm och myssa för att dölja att hon ännu en gång hade en bad-hair-day. En kepa var bättre en sån här varm och skön dag. Klipptid på tisdag. Tack och lov!

Vi ställde oss på torget och chit-chattade lite. Helt plötsligt var det den dam som frågade om vi var dom sista i kön. Förvånat kollade vi omkring oss och kunde se att det hade byggts upp en kö framför oss, till maten. Vi hade lite tur där som råkade stå på rätt ställe.

För kön bakom oss byggdes upp väldigt fort. Ser ni Anders där?

Där är han igen. Vink, vink!

Här har vi två av dom grejer som det bjöds på. Bröd och selleri. Fast själva grisen syntes inte till. Och Ama kan meddela att – tvärt emot vad som sägs – det går inte lika bra med selleri…

Utspisningen skulle börja klockan ett. Men då såg vi inte ett spår av minsta lilla grisekno.

Klockan 13:15 kom bilen med köttet.

Men då skulle det först filmas ordentligt. GAAAHH!!! Att det alltid ska vara nån som ska dokumentera innan man får mat.

Det var inte bara Ama som tyckte så…

Det kan dock tänkas att detta är Ama’s egen tolkning. Alla verkade ha trevligt, det var en underbar dag och vi stod inte alls fel där vi stod.

Men fick vi nån mat då?

Spännande fortsättning följer…

Annons

Tur i oturen

 

Förra söndagen…

… regnade bort.

Vilken otur! Det var just den dagen som Djurens dag skulle firas i La Mata. Den firas genom att man bjuder på griskött som folket själva får tillaga på grillar som har ställts ut. Det bjuds även på öl och vin.

Denna söndag som idag ser det ut så här:

Betydligt bättre förutsättningar för en grillfest.

Vilken tur! Ja, att arrangörerna beslöt sig för att skjuta upp festligheterna en vecka. Till idag, alltså.

Så Ama hur hon ska spendera dagen. Gå på grisfest.

Vad hittar ni på en dag som denna?

Gomorron!