Om man har en bad-hair-day och har glömt skidorna, men framförallt hjälmen hemma.
Vad gör man då?
Tja…
Man kan ju alltid köpa sig en myssa.
Jo. Man kan ju äta, till exempel.
Som dom rutinerade hotellcampare som vi är så hade vi konstaterat att kyl fanns på rummet – behövde alltså inte ta med vår egna. Här brassar Anders frukost. Den lilla vattenkokaren är köpt på Clas Olsson, brödet är hembakt LCHF-bröd och yoghurten, äpplet samt Philadelphiaosten är köpta… Nånstans. Och nej – vinet ingick inte i frukosten.
Hjälpte inte Ama till alls, kanske ni undrar?
Jodå.
Hon hjälpte till med att äta. Hoppsan! Kunde tydligen inte vänta tills bilden var tagen. Somliga lever inte som dom lär…
Här har vi lunchen igår. Berenjena rellena (fylld aubergine) till förrätt. Supergott!
Varmrätten var Rape al horno con salsa verde (låter värre än det är: Ugnsgratinerad marulk med grön sås). Också mycket gott, men förrätten var bättre.
Allt lågkolhydratigt. Det tror i alla fall Ama – det där krafset ovanpå marulken, vad tusan är det? Ingen aning. Men gott var det, om än lite svårt att äta för det trasslade hela tiden.
Men i förrgår blev vi ofrivilliga fuskare…
Det började bra med en sallad. Varmrätterna var utsökta och inget fusk där. Men sen kom det till desserten…
Vi sa att vi bara ville ha kaffe.
Vi fick kaffe.
Och sen kom servitrisen med dom här:
Såg preciiiis ut som det vi kallade för ”myrstackar” hemma i Skellefteå. (Sedemera blev Ama utskrattad i huvudstaden, där sa dom att det hette ”arraksbollar”)
Men? Inte ska väl Ama fuska och äta såna där sötsaker?
Nejdå. Ama har bättre karaktär än så.
Ooops!
Till saken hör att Ama är väldigt väluppfostrad. När servitrisen kom och bjöd på dessa skulle det ha varit direkt oförskämt att lämna dom.
Att hon dessutom drog av en euro på menypriset för att vi inte hade tagit dessert (vi fick betala 8 istället för 9 euro för hela menyn, inklusive dryck) det gjorde att Ama kände att hon gjort rätt val.
Och vet ni vad?
Det var verkligen en myrstack som var värd att fuska för.
Gomorron!