Det var fortfarande fredag…

 

… när vi gick ut på en prommis.

Det syntes klart och tydligt. Lite mer folk än i morse bara. Folk verkar sova hur länge som helst. Dom vet nog inte om det där med att ”Morgonstund har guld i mund”.

Vi såg en snedseglare.

Sen såg vi ännu fler (fast mindre) seglare. Dom var nog nyktrare, för dom kunde hålla horisonten mer rak.

Här stod en tant och vinkade till alla seglare. Hon vinkade åt fel håll som det verkar, men säg inte till henne att Ama har berättat det.

Anders fick en kompis.

Det lustiga är att Ama hade frågat just innan: Tror du att den vita katten ligger där längst ut på piren?

Jodå, sa Anders.

Men den vita katten var inte längst ut, utan mer på mitten. Och när Anders sa ”Hej, katten!” så sprang den fram och hälsade. Den har knappt lyft ett ögonbryn eller viftat på ett morrhår när vi har hälsat på den förut.

Ama gissar på att den var hungrig.

När vi kom hem var det nästan inga spår kvar av att det var fredag.

Vad hittade vi på dårå?

Jo detta.

Vad håller vi på med?

Kolla här:

Sabrering kan slänga sig i väggen! Solenergi är mycket bättre.

Annons

Det KAN tänkas…

 

… att Annika hade rätt när hon i en kommentar till förra inlägget skrev:

”Antar att vi får se hela maträtten i morgon”

Här ser vi delar av grönsaken och dom där andra röd- gul- och orangesakerna. Anders är på gång att hacka en vitsak. En vitlök, alltså.

Här fräser en del av grejerna i stekpannan. Vi frångick principen ”Man tager vad man haver”, körde istället efter modellen ”Man tager vad man haver inköpt”.

När allt var fräsigt så pillade vi ned dom kolhydratfattiga sjögräsnudlarna som snälla Tina har försett oss med.

Sen fick Vändar’n jobba som besatt.

Gårdagens middag blev supergod.

Idag är en annan dag. Vilken dag dårå kan man undra?

Någon gick ned till havet för att kolla, men där fanns inget särskilt tecken på vilken dag det är. Solen steg upp ur havet, precis som alla dagar.

Ama gick ut på terrassen istället för att se om det fanns nån ledtråd.

Hmm… Då ska man inte titta på fel dag och på fel håll… Den ylande skedanden har inga ledtrådar att komma med.

Gör om – gör rätt!

Titta nedåt och titta nooooga.

Idag är det…

… FREDAG och marknaden är på gång att byggas upp.

Gomorron!

Ama siktade på gymmet!

 

Johodå! Det är alldeles sant!

Tyvärr var det fullsatt. (Hoppas att den andra som gropen var grävd åt hann upp innan dom fyllde igen den…)

Besviken lommade Ama vidare efter strandpromenaden och fick sen syn på detta:

En fiskebåt ute på det glittrande havet. Männen la ut nät. Detta styrde givetvis tankarna till en enda sak.

MAT!

Så vi gick hem.

Kanske kan man tillaga nån kulinarisk höjdare av den här grönsaken och dom där andra röd- gul- och orangesakerna?

Det kan man säkert.

Men det här går fortare.

Sådär! Lunchen är serverad. (Vi äter i skift direkt ur kastrullen, då spar man disk. Inga tallrikar och bara en gaffel. Ama har redan slukat sin korv. Hon bloggdresserar tydligen andra bättre än sig själv)

Tripp, trapp, trull

 

Tripp-tangentbordet längst ned i bild är ett normalstort tangentbord, det som Anders har på kontoret.

Trapp-tangentbordet i mitten var väldigt litet tyckte vi förut, men nu känns det mer gigantiskt på nåt vis.

Trull-tangentbordet är Anders senaste inköp. Väldigt litet och gulligt. Och det har nån sorts gyro-funktion (?) också som gör att man kan använda det som mus. Ama har inte lyckats ännu, men har sett att den funktionaliteten finns ifall nån annan provar…

Trull passar bra till den lilla TV-n också. Bra program på TV-n, förresten. Ser ni Ama där i bild?

Inte?

Men NU då?

Gomorron!

Omväxling förnöjer

 

Anders sa: Ska vi gå ut på en prommis?

Ama räckte ut tungan och sa: Tror inte det va?

Definitivt inte.

Sen förbrukade Ama en sisådär 1000 bilder på att försöka fånga blixtarna. Omöjligt. (Nästa gång blir det paint direkt)

Regnet kom med STORA droppar. Ni ser där på bordet, va?

Ni kanske också ser dom där kläderna på tvättlinorna på huset tvärs över?

Dom blev räddade. Sånt värmer ett Ama de casa-hjärta.

Det ramlade ner hagel också. Kanske Ama får nytta av sina nya skidor… Jippie!

Sen kom åskan så nära så vi drog ur kontakterna till alla datorer och internet.

Vad ska man göra då?

Weeehooo! Laga mat. Vilket BRA oväder – Ama var hungrig.

Nu är ovädret över och det ser ut att klarna upp.

För att återanknyta till rubriken och sy ihop det här inlägget – omväxling förnöjer.

Var piggvaren pigg?

 

Vad är det här?

Åhå! En sån där.

Här ser vi kocken Christer in action. Och i bakgrunden ser vi hur kökspersonalen Indra sliter i köket. Ama då, kanske ni undrar. Gjorde hon ingenting? Johodå. Förutom att dokumentera så agerade hon vindskydd så att inte lågorna skulle slockna. Att göra båda sakerna samtidigt gick tydligen sådär… På bilden syns att det bara brinner lite i ena kanten.

Sen åt vi. Nu till frågan i rubriken. Var piggvaren pigg? Nej, det var den inte. Den var död. Men den var fantastiskt god! Tack snälla Christer och Indra för en jättegod middag och en trevlig kväll!

Ni kanske undrar över Ama’s huvudbonad för kvällen?

Tadaaa! Varken hjälm, myssa, kepa, badmössa eller huva. Sen är Ama inte alls så sur som det kanske verkar på bilden. Hon försöker bara koncentrera sig på att ta en rak bild. Gick inget vidare…

Gomorron!

En molnig dag

 

Det började egentligen redan igår kväll:

Se hur dom hopar sig, molnen.

I morse tittade Ama ut för att se om det hade ordnat till sig.

Det hade det inte.

Vi flydde ner mot stranden för att försöka undkomma…

… men det elaka molnet liksom svischade med dit ner.

Sen kom det en kylig vind.

Så molnigt och så kyligt att det till och med var en isbjörn nere på paseon.

Vi flydde vidare in mot stan.

Men molnet hängde envist med.

Vi satte oss ner för att vila…

GAAAH!!!

Ama har klipptid om knappt en timme. Ni kanske undrar hur och varför hon vågade sig ut i sin minst sagt… knepiga frisyr?

Svaret finns på en och samma bild.

Hur = Ama har sina knep för knepiga frisyrer. Varför = mat kan få Ama att göra nästintill vad som helst.

Äntligen är det snart dags att gå till frissan, två kvarter ner. Nu när Ama ser hur ”fin” hon är på den där bilden så blir nog huvudbonaden på vägen dit en papperspåse över skallen.

Precis som dom här palmerna…

 

… känner sig Ama i ett AKUT behov av…

… klippning. Och idag är det äntligen dags. (Förhoppningsvis med nåt annat slags verktyg än dom här grabbarna använder.)

Det har varit några som har efterfrågat före-bilder.

Självklart ska ni få en sån, så här kommer Ama – förebilden:

Den här måste väl vara den perfekta huvudbonaden för att dölja en BAD-hair-day?

Fast en sak kan Ama trösta sig med, det har varit värre:

Som hair.

Gomorron!

Ama – poeten

 

Håll i er nu då,
poesi på nivå:

I morse såg det lite molnigt ut…

… men det ordnade upp sig till slut.

Solen glittrade…

… och fåglarna kvittrade.

(Dom syns inte, dom är så små
men dom finns där ändå, ändå.
På morronen är det ännu mer drag
har Ama hört, dag efter dag,
från Anders, så lite förlägen
erkänner – enbart hörsägen)

Blev det nån mat?

 

Jodå. En halvtimme efter utsatt starttid kom serveringen igång.

Kön gick rätt fort när den äntligen började röra på sig, och här har Anders fått sin ranson.

Här har vi hittat en grillplats också. Vi var betydligt mer rutinerade än senast så vi hade med både grilltång och kryddor. På bilden förser Anders dom lite mer orutinerade med peppar. Förra gången visste vi inte att man skulle grilla själv, och då fick sellerin agera grilltång och än en gång – det går inte lika bra med selleri. Den gången blev vi dessutom av med en köttbit då nån tydligen tyckte den såg väldigt bra ut, igår vaktades köttet noga.

Vi dukade upp vår mat på muren mot stranden. Anders, Indra och Christer fick stå ut med att väääänta igen då det givetvis skulle dokumenteras.

Det var väldigt små vinglas, men lyckligtvis var kön till fria tappen för vinet inte alls lång. Det var bara att gå och hämta mer.

Sen tog nästa omgång lite längre tid…

… och det berodde på att det var fler än vi som drack vin. Tillräckligt många små muggar gör att det blir sin på vin. Tog en stund att få i det där vinet i tunnan.

Mätta och belåtna gick vi hemåt. Det var en sån härlig dag att det kändes skönt med en långpromenad i solen.

Som tur är så finns det vattenhål efter vägen. Här på Hotell Masa. Väl hemma blev Ama förvånad över att det inte är mer än cirka 10.000 steg från La Mata hem till oss om man går efter kusten.

Men det var igår det.

Idag har solen åter gått upp, fast det är mer moln.

Vilken himla tur att grillfesten var igår.

Gomorron!