Det är dags att stänga dörren…

 

… och lämna år 2013.

Men det är också dags att glänta på dörren…

… till år 2014. (Bilden kan tänkas vara liiite manipulerad, dom hade glömt sekelsiffran där på nummer 14)

Ama vill med detta tacka alla er underbara läsare för det gångna året och önska er ett riktigt färgstarkt gott slut, och framför allt ett GOTT NYTT ÅR i glada färger!

Gomorron!

Annons

Villajoyosa

 

Jodå. Ama vet att ni redan har sett bilder från Villajoyosa, men – överraskande nog – så finns det fler.

Om ni inte gillar färgglada hus så kan ni sluta titta nu.

Man kan inte köpa vilka textilier som helst. Nejdå. Det gäller att tvätten ska matcha husen.

Här var det dags att trappa upp.

Ama hittade en polisbil att fota. Kan liksom inte låta bli… Den står framför ett litet, smalt hus.

Men det huset är inte vilket hus som helst. Vi kollar närmare:

Detta kan nog vara en av dom minsta polisstationer som Ama någonsin har sett.

Men dom verkar inte vara så effektiva, poliserna. Precis bredvid polisstationen fick Ama syn på detta:

En inbrottstjuv, iklädd rött, hängde där vid sidan av tvätten! Och poliserna gjorde ingenting.

Vill man klara sig utan inkräktare kan man ju alltid göra som dom här:

Mura igen alla dörrar och fönster. Då klarar man sig säkerligen. Skorstenarna här i Spanien är ju på tok för små för en rundlagd, rödklädd tomte.

Ni som inte gillar färgglada hus kan titta nu igen. Fast det är just ingen idé. för inlägget är så gott som slut. Precis som det här året.

Hmm…

 

Ama skrev igår att Anders var nyttig.

Han gick ju på den där fruktaffären.

Men i ärlighetens namn…

… så var han mer som ett barn i en godisaffär.

Idag är det dan före dopparedan. Johodå, det är det. Imorgon är det dags för det traditionella nyårsdoppet igen. Så idag ska Ama tillbringa dagen med att fundera på bra anledningar att slippa den traditionen – det verkar fasligt kallt i vattnet.

Det är alltså Ama’s plan för dagen – vad hittar ni på en dag som denna?

Gomorron!

Dagens utfärd

 

Det började osedvanligt läskigt.

Vår bil stod på plan minus fem i garaget. Minus fem… Dom spanska garagen är alltid vansinnigt trånga och nu skulle ”vi” köra upp här i spiralen och det var dessutom mötande trafik! Oooo… Det kommer aldrig att gå! Men det gjorde det och tack och lov så slapp vi möta nån också.

(Det är Ama som är sissy, Anders är lugn som en filbunke. ”Kan inte du bara blunda?” är ett vanligt återkommande uttryck. Men hur ska då Ama kunna hjälpa till med bilkörningen?)

(Ama ber om ursäkt för den extra dåliga bildkvalitén i det här inlägget. Batteriet i min vanliga kamera tog slut. Vanligen har Anders med sig både laddare och extrabatteri, men vi skulle ju bara vara borta två dagar… Nåja. Fånen (Ama alltså) fotade med fånen)

(Hoppsan! Nu verkar det bli sådär många kursiva parenteser igen. Lika bra att be om ursäkt för det också)

Var var vi! Jovisstja, vi hade tagit oss ut ur garaget. Vi fortsätter resan.

Man kan tydligt se att det fortfarande är (h)jul.

Idén att köra mot bergen var inte alls dum. Där fanns inga som helst moln.

Målet var Murcia. Men inte som ni kanske tror det där Media Markt som man kan skymta i bakgrunden. Ett sånt har vi numer på mycket närmare håll, på La Zenia Boulevard.

Nej, för att se det verkliga målet måste man sluta stirra på Media Markt och vända sig 180 grader om. Då ser man detta:

Shoppingcentret Nueva Condomina. Här säljer dom inte bara det som namnet – i svenska öron – antyder.

Det är ett bautastort shoppingcenter i två plan med mängder av affärer.

Tror ni kanske att Ama äntligen skulle ekipera sig och handla lite nya kläder?

Inte då.

Det var bara Anders som blev sugen på lite frukt…

Han hade snokat upp att just där ligger en av dom få fruktaffärer (Apple Store, alltså) som finns här i Spanien. Vi gjorde inte en groda genom att åka till Murcia, det blev en padda.

Om man sen kör tvärs över motorvägen (det finns broar, tack och lov) så hamnar man här:

Jodå. Inte alls så dumt. Anders var alltså nyttig och köpte frukt, och Ama frossade loss på köttbullar.

Nu är vi hemma i Torrevieja igen, borta bra men hemma är inte så tokigt det heller.

♫ ♫♪♪ Till haa-a-a-avs, ti-ill havs ♫ ♫♪♪

 

Idag var soluppgången inte lika fin.

Det var en massa moln ivägen där ute till havs.

Fast tittar man inåt land…

… så ser himlen väldigt blå och klar ut.

Så vi får hoppas att dom lyder rubriken och beger sig till havs. Alla molnen alltså.

Men Ama litar inte riktigt på dom där molnen så vi beger oss en sväng inåt land för säkerhets skull.

Gomorron!

Dagens utflykt

Efter att ha studerat soluppgången noggrant så intog vi frukost ute på terrassen. Som dom rutinerade hotellcampare vi är så hade vi konstaterat att:

1. Frukost ingick inte i hotellpriset, den kostade 10 euro per person och dag.
2. Det fanns minibar på rummet. Alltså behövde vi inte släpa med kylen
3. Kollade recensionerna på booking.com och scrollade ner till första engelska klagomålet. Det fanns inga faciliteter för att laga te på rummet. Alltså fick vår lilla vattenkokare följa med.

Sen begav vi oss till tågstationen.

Efter cirka en timmes tågande utefter kusten var vi framme vid vårt mål:

Villajoyosa. En tur- och returbiljett för den timslånga tågresan från Alicante kostade 4,25 euro per person.

Staden är känd för sina färgglada kvarter i den gamla stadsdelen. Se hur husen hänger där över den uttorkade floden.

Ama själv skulle dock ha föredragit om dom var uppstöttade med nåt kraftigare än dom här tandpetarna…

Det fanns många små mysiga gågator bland dom färgstarka husen.

Ooops! Det var visst inga gågator… Tur att vi ”glömde” bilen ”hemma” i Alicante.

Villajoyosa är en otroligt mysig och klatschig stad…

… som också har en lång, härlig strand och en fin strandpromenad.

Väl värd ett besök!

Hissnande

 

Utsikten från vårt hotell här i Alicante är hissnande.

Tittar man åt ena hållet ser man borgen Santa Barbara.

Tittar man åt andra hållet ser man hamnen och havet.

Tittar man rakt ner ser man gatan – och får en hissnande känsla i magen.

Tittar man i hörnet på terrassen ökar den hissnande känslan. (Fast Anders lugnade Ama med att det bara är sprickor i själva kaklet. Hoppas han har rätt)

Här är det rätt och slätt bara hissnande.

Men nu har en ny dag randats. Jodå. Ama var uppe tidigt i morse, och den tanken i sig är också en anings hissnande…

När Ama hade väntat lääääänge…

… så orkade även solen gå upp.

Det verkar bli en fin dag idag.

Gomorron!

 

Vart tog vi vägen?

 

Ja, det är frågan.

Vi kom ut ur garaget, även om det såg kärvt ut. Faktum är att vi aldrig misslyckats, men varje gång vi ska ut på fredagar är Ama lika orolig.

Det bådar gott när temperaturen är 18 grader redan klockan kvart i tolv på förmiddagen. Ni får gärna bortse från dammet och Ama’s alltid närvarande ”kamerahänder”.

Denna gång hade Anders valt ett hotell som var ganska lätt att hitta utan GPS. Ni kan gissa vilket.

GAAAH!!! Här står Ama ute på vår terrass på femtonde våningen. Lite småläskigt, sådär…

Här är coola grabben. Det var väl inget?

Men var befinner vi oss?

Ni ska få lite ledtrådar.

Känns det här mönstret igen? Inzoomat från vår terrass.

Ok. Vi tar det från en annan vinkel:

Det här är den vanligaste vyn som ni har sett i den här bloggen från den här staden.

En sista ledtråd:

Hej, hej – här är vi! Och vi har haft en superbra dag här i Alicante.

Man måste ha lite spänning här i livet!

 

Idag är det…

… fredag igen. Just idag ser det ut som att det hade varit bra att ha ett fiskespö – dom tycks ”våga vägra tak” nedanför terrassen. Spännande!

Men för att få lite extra spänning i tillvaron så blev vi lite wild & crazy igår kväll.

Dom där grejerna som ligger på sängen…

… dom bor numer i den där väskan. Ama’s snabba, röda skor (som det INTE har bott nån fladdermus i) står startklara. Nu ska Ama snart hoppa i dom och ge sig av.

Man måste ha lite spänning här i livet!

Hursa? Vari spänningen ligger?

Ja, det är alltid lika spännande att se huruvida man kommer ut ur garaget såhär på en marknadsdag.

Gomorron!

Ama has left the building!

 

Jäpp. Efter två dagars innesittande så blev det en promenad idag. Fast det var väldans nära att den blev avblåst och detta – ironiskt nog – just på grund av blåst. Avblåst på grund av blåst… Nej, det behövs mer än lite vind för att stoppa Ama!

Så vi tog på oss våra koftor, trotsade vinden och gick ut.

Några tappra satt nere på stranden. Upptryckta mot muren. Ganska tufft, ändå.

Men det fanns dom som var tuffare än så.

Eller dom och dom… Vi såg i alla fall en som såg badsugen ut.

Att det är jul fortfarande, det kunde vi se. Här har vi ett bevis på detta:

Osynlige mannen hade tomteluva på.

Vi gick ned till vattenfallet och blå bänkarna.

Och här kommer då ett avslöjande varför Ama egentligen gick med på att gå ut idag.

Mat. Det enklaste sättet att få Ama att röra på påkarna är att locka med mat. Här sitter vi på populära Alinghi och avnjuter en trerättersmeny för det facila priset av 7,90 euro (exklusive dryck).

Det finns en hel del att välja på.

Det kan vara smart att välja ett bord som inte står precis under ett hopfällt parasoll, för där sitter man liksom lite grann i skottlinjen för duvorna.

Annars kan man sitta var som helst.

För dom är ganska rädda av sig duvorna, och kommer inte alls särskilt nära. (Anders höll på att få en i skallen. Inte en fågelbajs, alltså, utan en duva)

Det blev en skön promenad och vid blå bänkarna var det så gott som vindstilla. Vilken tur att Ama är så lätt att locka med sig.