Det flyter på

 

Vi backar lite på turen, till Kansas City.

Ama pekar på floden Missouri, och gubben pekar på floden Kansas. Här flyter dom ihop och bildar en enda stor flod.

Här pekar Ama på gubben som pekar, men det har just inget med saken att göra. Bara ett infall.

Vi går framåt ett par dagar (eller nåt) till gårdagen.

Här står Ama och får peka alldeles själv. Den dumma gubben följde inte med. Tur att man har två armar.

Ama’s vänstra arm pekar på floden Missouri, och den högra på floden Mississippi. Här flyter dom två ihop och bildar floden Mississippi-Missouri.

Ama undrar vad Kansasfloden tog vägen? Varför är den mobbad så den inte får vara med i namnet på vägen ut mot havet. Beror kanske på att den betalar för lite sponsorpengar eller nåt?

Stackars Kansasfloden.

Vägen som vi fick åka igår för att se mötet mellan dom två floderna gick på en grusväg som var synnerligen dammig.

Det syntes på bilen, och framför allt när man öppnade dörrarna och bagageluckan. Ett fint, fint damm hade samlats där och vägrade blåsa bort fastän vi körde jättefort på motorvägen.

Men som ni kanske ser på bilden ovan (det är bakdörren som öppnats, en före- och en efterbild) så har det ordnat sig rätt bra trots allt.

Hur kan det komma sig?

Jo, Anders putsade och fejade och fick bort det som hade fastnat där under dörrkanterna.

Ama då? Gjorde hon ingenting alls hon?

Jomenvisst gjorde hon det! Hon roade sig med att balansera en bautastor ketchupflaska på huvudet.

Men Anders insats var inte tillräcklig. Även om den inte på något vis var att förakta så var den som en piss i Mississippi – hela bilen såg förskräcklig ut.

Så det blev till att ta en spännande åktur i en biltvätt. Märkliga tvättmojänger hade dom.

Men till slut kunde vi se ljuset i tunneln.

En ny dag har randats, och ännu en gång har dom snott en timme av Ama så det är hög tid att ge sig av, lite mindre utsövd än vanligt.

Gomorron!

Annons