Igår hämtade vi Thaimat till middag

 

Dom sålde inte bara Thaimat, dom hade även andra saker att erbjuda.

Här står Anders och hans lillasyster Tina och väntar på att hämtmaten ska bli klar. Som ni kanske kan skymta på skyltarna i bakgrunden så fanns det kebab också. Och oljor som ni kan se i förgrunden. Inte såna oljor som man kanske tänker sig att dom säljer på matställen. Nejdå. Det var motoroljor och lite annat smått och gott till bilen.

Men det här? Är det nån sorts skönhetssalong också, månntro?

Nej. Det är nåt så ovanligt som en kombinerad Thai/kebab/korvmoj och biltvätt. En något annorlunda kombination, kan tyckas.

Men maten var verkligen urgod. Den var så god att Ama inte hann med att fota innan den var uppäten…

Snart är det Storschlagerdags – heja Finland!

(Stackars Finland. Inte nog med att dom förlorade hockeysemin, dom Ama hejar på i schlagern brukar det inte gå så bra för heller…)

 

Annons

Den smärre lilla detaljen…

 

… som gjorde att resan inte flöt på precis som den skulle, den var det många som inte undrade ett dugg vad det var. Ni kan alltså sluta läsa nu.

Ni andra ska få veta.

I förrgår packade vi inför gårdagens resa.

Anders: Ama, vet du varför det ligger en wettex i min rygga?

Ama: Hmmm… Vet inte. Men en wettex är ju alltid bra att ha.

Sen hämtade vi upp våra röda resväskor som vi använder vid lite längre turer och började packa ner saker.

Det visade sig att kläderna och grejerna bara låg och skramlade i ett hörn.

Anders: Onödigt egentligen att betala för två resväskor, en hade räckt.

Ama: Ja, egentligen borde vi ha tänkt efter lite innan vi bokade. Men å andra sidan har vi plats med massor av hamstring nu när vi är i Sverige.

Här stod vi då på flygplatsen tiiiidigt på fredagsmorgonen med våra två röda resväskor, redo att checka in. (Jodå, dom är två, fotografen har koll på den andra)

Det var då den smärre lilla detaljen uppstod.

Vi hade tänkt till, och bara bokat en resväska.

Tjejen från Ryanair – som faktiskt såg uppriktigt ledsen ut – lät meddela att det kostade drygt 100 euro (!) att checka in den andra väskan i detta läge, men att den kanske skulle rymmas i den där grejen som gör att man får ta den som handbagage.

Det gjorde den nästan, men nästan är inte bra nog.

Vad göra?

Tadaa! Vi flyttade över grejer från den stora väskan till den lilla, knölade ner lilla väskan i den stora och plockade över lite kläder i ”korven” (den blåa bagen som hade bott i den lilla röda väskan och som var avsedd för ”oförutsedd extrashopping som kan gå som handbagage”).

Och vips så var den smärre lilla detaljen löst. Fast Ama’s shoppingmöjligheter hade såklart minskat betänkligt.

På flighten till Växjö överraskade Ryan ännu en gång på ett positivt sätt. Trots att planet inte var fullbokat fick vi sitta på platser med extra benutrymme utan att betala extra. Personalen var ovanligt trevliga.

Väl framme så bokade vi in en extraväska på till hemvägen för normalpris (som i och för sig är ganska dyrt). Det lilla missödet gjorde alltså att vi ”tjänade” 20 euro och Ama fick således en större budget för sin hamstring av wettex, böcker, coops räksallad, haloumi, löjrom…

För att knyta an till den första lilla dialogen i detta inlägg:

Där på diskbänken i ”vårt eget” kök ligger nu wettexen från ryggan. Vid bordet sitter Anders och har Lilla Julafton.

Jodå. En del data- och teknikprylar kan också ingå i begreppet ”hamstring”.

Gomorron!