Så vi gick ned på stan.
Det fanns massor av söta små flamencotjejer ute. Det är Anders som vinkar där i höger bildkant, men inte Ama som fotar, även om stilen verkar vara ungefär densamma.
Idag var det rundgång som gällde för hästarna.
Det fanns mat också, fast den här ser… plastig ut.
Men det var inte mat vi var ute efter, den är nämligen svindyr nere på festområdet (sorry, Leffe, den informationen kom lite för sent…).
Nej, Ama ville titta lite närmare på dom fina hästarna.
Så då gjorde hon det. (Hmm… Åtminstone i Sverige så räknas hästar som fordon, och kombinationen fordon och öldrickande är ju inget vidare…)
När vi kom hem igen så upptäckte Ama en sak:
Vi hade inte behövt gå ända ner till piren för att se hästarna. Dom kom till oss.
En himla massa steg i onödan, alltså. Vi kunde ju åtminstone ha fått hästskjuts hem.