Fast vi inledde såhär:
Man kan ju inte vara kulturell på fastande mage heller. En dyr historia – hela 2 euro per person för kaffe, juice och en smarrig osttoast.
Den här tänkte vi kolla in:
Torre de la Calaforra. Dom hade en guidad visning klockan 11:30, som vi tänkt ta. Men se, den var fullbokad. Nästa visning var en timme senare och det hade vi inte tid (läs lust) att vänta på, så slokörade gick vi därifrån.
Stannade utanför och undrade vad vi skulle göra istället. Då kom en karl och petade på Ama’s arm och pekade sen mot ingången. Han sa inget, men vi gick dit.
Dom sa att dom egentligen bara hade guidade rundturer, men att dom skulle göra ett undantag för oss så vi fick gå runt själva och titta.
Vi måste se väldigt förtroendeingivande ut.
Men Ama fick en guide i alla fall:
Stalkern.
Trapporna var lite mer väl tilltagna i det här tornet än det vi klättrade i igår.
Det fanns lååånga korridorer. (Fast den där pelargången är faktiskt bara en väggmålning. Skickligt gjord!)
Sedärja! Där blev Ama av med den övervakande guiden.
Då kan man göra lite som man vill.
När vinförrådet var tömt så gav Ama sig av.
Och där var ju Stalkern igen. Man blir törstig av kultur, och även nu blev det lite dyrt. Den där ölen och tinto de veranon kostade en euro styck. Men lite får man lov att kosta på sig ibland.