Hoppet är det sista som överger människan

 

Idag var det några hoppfulla som inväntade solen här nere på Cura. Visserligen ser det lite hotfullt ut där borta, men det drar bortåt, det gör det väl?

Jo, det gör det. Man ser ju tydligt hur solen glittrar i strandkanten.

Visst ljusnar det mer och mer, och molnen är på väg söderut?

Nähäpp. Så blev det visst inte.

(Nu skiner faktiskt solen här igen. Ama ids dock inte lätta ur soffan för att ta bildbevis. Ni får helt enkelt tro på hennes ord)

Annons

Underbart är kort

 

Det har varit en fantastiskt rolig vecka.

Men nu är bloggträffen över…

Skål tjejer – hoppas vi ses snart igen!

Idag…

 

… tog vi bussen…

… och vandrade i minnenas allé.

Fast tjejerna mindes ingenting.

Kan det bero på detta?

Nja, det berodde nog snarare på att dom aldrig varit i Alicante förut.

Och vet ni vad?

Idag var det soliga Spanien till och med soligt.

I det soliga Spanien…

 

… kan man inte bara sola.

Nejdå.

Man kan bada också.

På gatorna.

Gomorron!

En bloggares bekännelser

 

Det verkar ju vara som ett gift, att bloggare måste fota maten.

Men så är det inte alls.

Här sitter vi och äter tapas på Pantasana. Inte en kamera i sikte.

Här sitter vi på nästa ställe – La Musola – och äter tapas. Inte en kamera i sikte.

Ni ser! Även bloggare kan uppföra sig vettigt.

…

…

Okej… Det är fult att ljuga.

Så här såg det egentligen ut:

Pantasana.

La Musola.

En bloggare kan inte låta bli att fota maten…

Men när man äter så mycket tapas så är det bra att det är långt mellan ställena, så man får skaka ner maten och få motion på kuppen.

…

…

Okej… Det är fult att ljuga. Pilen på sista bilden pekar ut var Pantesana ligger.

Nej, nu får det vara nog med bekännelser, för snart är det dags att ge sig ut och motionera igen.

Vi visar mer av Spanien

 

För att motverka hemlängtan hos Diana och Moi så tänkte vi visa lite mer av dom sevärdheter som finns här nere.

Bland annat så finns det ju en hel del flamingosar. Fina rosa fåglar som är ganska exotiska.

Här har vi hittat ett par.

Men det hjälpte tydligen inte alla… Vi fick övertyga Diana att den här Batman-tröjan inte riktigt var ”hon”.

Gomorron!

Tjejerna började visst få lite hemlängtan?

 

Vi tänkte därför bjussa dom på en känsla av hemma-i-Sverige.

Så vi tog med dom till Jysk. Det föll i god jord, och lite mer shopping blev det allt.

Men det ska inte bara vara shopping, vi måste ju titta på Spanien också.

Så vi fortsatte till La Zenia, där man kan ta en lååång promenad efter en gångväg utmed klipporna, ända bort till Campoamor.

Tyvärr var den avstängd, och se så ledsna dom blev.

Men hur i allsindar skulle vi komma därifrån nu?

Som tur var fanns det en nödutgång från stranden. Vete tusan hur det annars hade gått…

Hur vet man att det är bloggare man har med sig…

 

… på Tapas Maraton?

Jo, dom fotar maten heeeela tiden. Och när man har blivit tillräckligt van som bloggare, behöver man inte ens titta på det som man fotar.

Men kul, det hade vi!

Gomorron!

Att köpa eller inte köpa…

 

… det är inte frågan.

Vi hade inte ens hunnit 25 meter innan händerna var fulla med kassar. Moi och Dianas händer alltså. Ama hade inte hittat nåt.

Lite korv kan också vara gott.

Men det kan man ju bli törstig av. Så efter lite vinprovning blev det två liter vin inhandlat. Här shoppade även Ama.

Sen har Ama kommit till insikt hur det är att ha bloggare med sig hela dagarna:

Smile! 

Jösses…

 

… vad det regnade igår, och inatt (enligt Anders, Ama sov).

Men då fick vi ju en bra test på att den nymålade murkanten höll måttet, och det gjorde den.

Det var igår det.

Idag blir det nog en tur här:

Det är fredag idag, gott folk.

Gomorron!