Vi åt så mycket till lunch…

 

… så vi ville inte ha så mycket till middag.

Anders beställde bara in en liten tapa.

En liten tapa, ja.

Jättliten. Han behöver hjälp, grabben!

Tur att han har Ama vid sin sida.

Annons

Vad kan man göra i Murcia då?

 

Ett måste är ju att spana in katedralen.

Man kan ju inte bara spana in, man kan gå in också. Ifall man inte är för lång, för dörrarna är rätt låga.

Så här kan det se ut inne i en katedral.

Men det som mest väckte Ama’s intresse var detta:

Phu! Tur att Ama de casa har en liten lägenhet. Att städa en hel katedral måste vara väldans jobbigt.

Fast det allra bästa med en katedral måste ändå vara…

… maten som serveras utanför.

Efter att ha undersökt katedralen ytterst noga så gick vi hemåt.

På vägen fick vi syn på fantastiskt fina balkonger med vackra pelargoner:

Att det låg en tapasbar precis under gjorde ju inte saken sämre.

Vart tog vi vägen?

 

Först gick vi hit, men det visste ni ju redan, ifall ni har läst förra inlägget vill säga.

En enda av bussfållorna är uppmärkt. På den står det Cartagena.

Men när bussen till Cartagena kom så ställde den sig inte där inte. Typiskt spanskt skulle Ama vilja påstå. Men det gjorde inget, för det var ändå inte dit vi skulle.

Till slut kom vår buss och vi hoppade ombord.

Svårt att hitta en plats att sitta på. Särskilt om man är så velig som Ama är.

Vi åkte buss en och en halv timma, sen var vi framme.

Oj, blev det skidåkning trots allt?

Nejdå. Vi har kommit hit:

Fast den där bilden kanske inte hjälper till så mycket?

Ama gör det lite lättare:

Vi tog vägen till Murcia.

Ingen lurar Ama på en resa!

 

Ingen.

Inte ens skitvädret.

Så nu ser det ut såhär vid dörren:

Och strax ska vi gå hit:

Undrar vart vi ska ta vägen nu då?

Gomorron!