♫ ♫♪♪ Säg är det konstigt att man längtar hem nån gång? ♫ ♫♪♪

 

Playa del Cura åt ena hållet.

Playa del Cura åt andra hållet.

Playa del Cura rakt fram.

Just nu är det varmare ute än inne. 22 grader i skuggan vs. 19 grader inne. Jodå. Sämre kan man ha det.

Men allt är inte bara en dans på rosor.

Det är nämligen motionsdags igen.

Jobbigt!

Tapas maraton är igång igen. Denna gången är det 44 restauranger som har tapasrace varje torsdag mellan 17/1 och 21/3. Och det är ju torsdag idag. Det på tallriken är Gazpacho Manchego. Inte att förväxla med den Andalusiska varianten som är en kall grönsaksvariant. Denna var varm med pasta, kött, grönsaker, svamp och en himla massa goda kryddor

Jo, det är jobbigt med all motion, men…

♫ ♫♪♪ Vi ska klara av det… ♫ ♫♪♪

Annons

Learning by seeing

 

Hade vi sett detta i tid:

Så hade inte detta behövt hända:

Man lär så länge man lever.

Tyvärr glömmer man fortare…

Gomorron!

Den röda tråden…

 

Ama FATTAR bara inte att ni var så många som kunde missa den?

Läser ni inte min blogg? Har ni inget minne?

Jajaja. Alla förslag som kom in var jättebra! Verkligen.

Men denna gång var det ju så enkelt…

Varför är Ama så exalterad? Kan det bero på det som drar igång på lördag?

Ja just det!

Schlagern!

Nu kanske inte denna schlagertidning syntes på alla bilder, men den var där. Närmast Ama’s hjärta.

Först (och inte alls så förvånande) att klara denna enkla tråd var Gun.

Grattis till dig!

Hursa? Varför det inte var så förvånande?

Ama förtydligar:

Gun är ju en stolt ägare av en prydsam, äkta schlagerhatt! (Bilden är ärligen snodd från Gun, utan hennes vetskap)

Tvåa kom Gunilla som hade lyckats se Schlagertidningen som Ama så sublimt hade lagt in.

Trea kom Beate, som hade lagt märke till att Ama hade blandat in lite vitt i den röda tråden så den blev Schlager-rosa.

Svårare än så var det inte, folks.

Och priset? Ok, Gun. Jag ger dig en blogg-idé som pris. Du verkar ju ha en enorm bloggtorka just nu, så det passar ju bra.

Varför inte blogg-pimpa Elsa med en rosa schlagerhatt såhär inför starten för årets stooora händelse?

Nu börjar det snaaaart hörrni!

Hemma igen!

 

Strax innan midnatt landade vi på Alicante flygplats. Bilden här är lite tidigare tagen, det som lyser där nere är Benidorm.

Väl hemma blev vi tvungna att packa upp grejerna. I alla fall en del av Ama’s hamstringar såsom coops urgoda räksallad, haloumiosten och Lohmanders bea-sås.

Nu på morgonen kan vi konstatera ett par saker:

1: Det är inte fredag. Men nu har Ama återfått kontrollen igen – jippie!

2: Det verkar ha blåst en del under tiden vi varit i Sverige. Terrassen hade liksom möblerat om sig själv.

Det stora penningträdet har Anders varit ute efter att beskära, men Ama har vägrat att låta det ske. Varför? Ja, ni kanske har sett hur det går till när Anders beskär träd, annars kan ni titta HÄR.

Det är nog lika bra att trädet kan beskära sig självt. Fast nu får fulsidan stå utåt ett tag, annars välter det igen.

Vad enkelt vi har det va? En självmöblerande terrass med självbeskärande växter på.

Smidigt.

Gomorron!

Vi fortsatte vår resa

 

Till Ama’s stora glädje passerade vi denna berömda metropol:

Eslöv. Som Moi berättade så vackert och fängslande om. Tyvärr var det en väldigt kort uppehåll där, så vi hann inte kliva av och njuta av den fina stan.

Väl framme på Kastrup blev det många frågor.

Vilken av incheckningsmojängerna ska man välja?

Varför har dom byggt en labyrint fram till bagageinlämningen?

Är dom korridors- och rullbands fetischister i Danmark?

Vad ska man göra i flera timmar på en trist flygplats?

Tja… Man kan ju alltid tjuvladda datorn och den mindre bloggmojängen (smartfånen, alltså).

Till slut var det dags att vinka adjö till Norden.

Å nu sitter Ama här på flyget och bloggar på sin nyladdade dator. Precis nu befinner vi oss strax norr om Bern. Knappt två timmar kvar till Alicante.

Imorgon blir det nog sovmorgon, kan tänka…

Kan ni hitta den röda tråden?

 

Nu är vi på väg.

Ama måste bara göra ett sista, livsviktigt inköp.

Så. Nu är vi klara för avfärd.

Trångt som vanligt.

Men vi lyckades knö oss ned till slut.

Även Ama hittade en sittplats. Vilken tur!

Här finns ett litet datorbord och en jättefin musmatta.

(Nå, lyckades ni lokalisera den röda tråden i det här inlägget?)

Mission accomplished

 

Ama behövde rätta till lite saker här i Kalmar.

På det där viset kan vi ju rakt inte ha det!

Sådärja! Det blev mycket bättre.

Nu när är allt är tillrättat så är det dags för oss att dra söderut igen.

Gomorron!

Hur man gör Ama nervös

 

Kolla här bara:

Läskigt va?

Hursa? Ni ser inte?

Nej, det är inte vädret som är läskigt. (Även om det gärna hade kunnat vara bättre…)

Vi tittar närmare:

Huvvaligen! Det kommer några upp genom taket.

Men det var inte det värsta…

Sen spankulerade dom omkring där uppe på taknocken. Inga säkerhetslinor. Scary…

Ama trodde att detta var mer en spansk variant. Att kila omkring på tak utan att bekymra sig ett dugg om att man kan ramla ner.

Fast i Spanien är det ju inte ens halt där uppe på taken.

Nu har Ama hemlängtan.

Det verkar tryggare där.

Att simma runt i ankdammen

 

Det har inte funkat tidigare, för den har varit frusen.

Nu har den tinat upp lite, men ankorna göre sig icke besvär. Ankdammen är nämligen fylld av andra yra höns.

Sothöns, närmare bestämt.

Ni kanske inte tycker att dom där hönsen ser särskilt yra ut?

Men det blev dom efter en stund.

Man ska inte ropa hej…

 

… förrän man är över bäcken.

Ååååååå…

(Jamen, vaddå? Det där var ju ingen bäck direkt, så ”hej” känns fel. Och Ama står faktiskt där bakom och ropar. Johodå!)