Man kan ju alltid hoppas…

 

… att det inte ska regna på midsommarafton.

Tyvärr stämmer det inte alltid, men man lever ju på hoppet… Jösses vilken spänst Ama hade en gång i tiden! Midsommarafton 1993. Det är ett tag sen.

(Ni gömmer väl inte utmaningen?)

(Vaddå tjatig? Jag???)

Annons

Din klara sol går åter upp…

 

Jäpp. Ama var ute i gryningen. Eller så drömde jag, och Anders var ute i gryningen.

Hoppas det blir en lika fin dag idag som igår, denna första dag i november.

Och apropå hoppas – ni glömmer väl inte Ama’s utmaning? Ni har till på torsdag mitt på dan på er.

Gomorron!