Vad har vi roat oss med ikväll då?

 

Jo. Vi gjorde upp en lägereld. (Sorry Krulli, men den här onödiga engångsgrillen blev över sen i somras. Vi campade inte så mycket och jag tror att dom hade blivit sura på hotellen om vi använt den där…)

Här har grillmästaren Anders total koll.

La ni förresten märke till trädet i bakgrunden? I år ger citronträdet rekordskörd. 11 citroner. Fast det kommer att ta mååånga år innan det har betalat sig…

Under tiden. Väntan är lång.

Ama fotar sina fötter. Hahaha! Fotar – fötter… Pluralis fel och rätt.

Här har vi en rätt som var helt rätt:

Mums! En rätt som faller en på läppen. Ni ser läppen, va? Där i mitten. Lite fläskläpp, kanske – men det var å andra sidan fläskkarré som vi grilladé.

(Vad gör man inte för att få till ett rim?)

Nya bud…

 

Jahaja. Så dags att berätta det nu. Det är ändå för sent.

Efter det beskedet så lagade vi lite lunch:

– Vilken stor hand du har, sa Rödluvan Ama.

Väl hemma så hittade jag det finaste kortet jag någonsin fått (tror jag) i brevlådan:

Åååååhhhh!!! Den som ändå fick åka till Ullared… Men nu kan jag ju titta på Ullared varje gång jag ska in i kylskåpet. Och det är ofta kan jag erkänna…

Tack så jättemycket, fina Fnulan!

(När jag fyller sextio, då… Det är nog inte alls fullt på campingen i oktober 2020. Eller måste jag boka redan nu?)

Weeehooo!

 

Vilken BRA dag!

Kolla bara:

Ja-a? Förstår ni inte?

Okey. Ama låter molngubben förklara:

Lycka! Det kommer ju ändå inte att torka ifall molngubben behöver gå på toa, om man så säger.

Men det finns mörka moln på himlen också:

Där borta ser det faktiskt lite hotfullt ut…

Gomorron!