Vi är ju egentligen tältmänniskor. Eller rättare – tack vare Ama är vi tältmänniskor. Det ser ju hur smidigt och lätt ut som helst när dom däringa husbilarna kommer in på campingen och bara fäller ut en markis och sätter ut några stolar, sen är dom klara och på plats. Då har vi som regel hållit på och slitit med tältet i nån timme och har väl lika lång tid kvar innan vi kan sitta där i våra stolar (minus markis) och njuta av åsynen av dom som kommit ännu senare och sliter med sina tält.
Problemet är bara… Dom trånga gränderna. Vi hamnar alltid i trånga gränder när vi är ute på våra bilsemestrar. Med en husbil skulle Ama bryta ihop ännu mer. Därför har vi undvikit dom där bilarna med förarhytt fram och ett litet hus i anslutning bakuti.
Men nu!
Den perfekta husbilen för trånga gränder! Ama kan faktiskt inte se ett enda problem med den. Anders är mer tveksam…