Up, up and awa-ay

 

My beautiful, my beautiful

balloon!

OBS! Inlägget har inget med Ama’s närmsta planer att göra.

Ballong åkte vi redan 1988. Anders fick det i 30-årspresent av Ama när vi åt middag högst upp i det södra World Trade Centertornet i New York. Tur att vi är så gamla som vi är, och att Anders inte fyller år i september…

Biljetten till turen var som av en händelse för två personer.

Då tyckte Ama att det var preciiis som att titta i kartorna i Gula sidorna när vi åkte över Stockholm.

Ni yngre läsare får betänka att google maps inte var uppfunnet då, och vi hade något som hette kartor för att orientera oss.

Annons

Förvirrande…

 

Det här ser ju inte så konstigt ut.

Men backar man ut lite…

… så får man lätt myror i huvudet.

Det här ser i och för sig lite mer konstigt ut.

Men backar man ut lite…

… så blir man lätt en anings sjösjuk.

Fast hinder är till för att övervinnas.

Anders kommenterar

Fast han vägrar ju kommentera direkt här i bloggen. Men Ama hjälper sååå gärna till.

Igår såg vi sista allsångsprogrammet. En anings efter alla andra, men man kan ju inte vara först jämt.

Här kommer Anders kommentar:

”Undrar varför inte Loa vann, då i schlagern? Ja. Nu minns jag. Låten är ju helt värdelös.”

Undrar om inte Anders kommenterar hela tiden i Ama’s blogg? Han blir nog bara censurerad…

Gomorron!