En underbar kväll…

 

… och solen gick ned i… i… i… i…

… i ett träd?

Det var som sjutton. Ama har alltid trott att solen går upp i Finland och ned i Norge. Men nu går solskrället ned i ett träd? Världsbilden och väderstrecken blir en anings förvirrade på grund av detta. För att inte tala om hur förvirrad Ama blir.

Sådärja. Nu har ni fått lära er hur Ama skiljer på öster och väster. Det gäller bara att ta med sig Finland och Norge vart man än befinner sig i världen.

Imorgon: Hur man skiljer på norr och söder.

Annons

Sista dagen i september…

 

… och det är behagliga 24 grader.

I vattnet.

(För att rätta till dom nackspärrar som uppkom på grund av bilderna i förra inlägget så vrider nu Ama bilden åt andra hållet. Hursa? Jahaja, ingen orsak – det var så lite så. Ama är snäll och tänker på sina läsare.)

Sista dagen i september…

 

… och det börjar bli lite mörkt och ödsligt.

Som sagt. Sista dagen i september…

Men det är inte vilken dag som helst.

Gomorron på er – fredagen är här!

Och vinnarna i På väg utmaningen är…

 

Oooooo… Vad spännande det blev! Så många fina bilder och så många röster – tack alla för ert stora engagemang!

Efter att ha räknat och räknat och räknat så är resultatet som följer:

På delad tredje plats hittar vi:

Preciosa med sin härliga bild på lilla rymmaren Ida på väg ut i stora världen, och…

… Znogges underbara bild där solen är på väg ned och båten är på väg i hamn.

Grattis till er båda!

Med bara en rösts övertag har vi:

Soffies höstroliga bild på Nellie som är på väg genom vattenpölen. Bilden är härlig och Nellie har kul! (Undrar vid vilken ålder man började gå runt vattenpölarna? Så onödigt, egentligen, det är ju mycket skojigare att plaska i dom…)

Grattis till andraplatsen!

Och segrande ur denna jämna kamp gick:

Ama!

Eftersom det nästan börjar bli lite pinsamt det här med att Ama roffar åt sig segrar i sina egna utmaningar, så visar jag omröstningsprotokollet:

Som alltid – ni är sååå välkomna att kontrollräkna resultatet.

Priset då? Tja, vi kan väl titta på en film i repris där segrarinnan är på väg i Costa Rica.

GRATTIS och TACK igen, och håll ögonen öppna, det kan komma fler utmaningar…

Dom bara lovar och lovar…

 

Enligt vissa vädersajter skulle det komma ett åskoväder idag.

Men kolla här:

Va? VA?!?!!?

Fast tittar man lite åt vänster:

Weehooo! Det kanske ordnar sig.

Nähäpp… Det är visst nån som har lite att göra nu då. Räkna röster kanske? Eller titta på en film. Får se vad det blir.

Komsi, komsi åskan! Bara inte för nära. Tack på förhand.

På…

 

… väg,

väg,

väg.

Alltid på väg.

Gomorron!

Fångarna på fortet

 

Ni ser där uppe på bergskammen, va? Fortet dit vi ska. Okey då, borgen Santa Barbara, men fort, borg, sak samma va?

På väg uppför i hettan. (Det där På väg–et råkade bara bli. Men glöm för all del inte att rösta i det inlägget. Helst på Ama, men det är ju en fri värld vi lever i)

Var var jag? Jovisstja. Vi var På väg uppför i hettan.

Phu! En bra bit kvar…

Men trägen vinner! Vi bjöds på en fantastisk utsikt där uppifrån.

Här är vi uppe på fortet. Fortfarande fria.

Sen kom det en rackare och ställde en massa frågor, och vips:

Blev vi fångarna på fortet.

Ama försökte förtvivlad hitta en väg ut ur fängelsehålan…

Kan det här vara den? Vägen ut? Spännande…

Eller så är den sista bilden den första. Den där vi i slutet av tunneln tog hissen upp till borgen och sen gick ner? Så kan det nog vara. Ama minns inte riktigt. Det var ett tag sen.

Äsch. Jag tycker den första varianten av historien var bättre. Vi bestämmer oss för den.

Kors då!

 

Ja det var allt som Ama hade att säga denna onsdagsmorgon i slutet av september.

Eller förresten, en sak till:

Gomorron!

Lite märkligt ställe…

 

… att ha stoppskylten på. Sådär mitt i korsningen, liksom.

Men man får inte stoppa alltför länge i alla fall.

För tittar man från andra hållet:

Så är det parkeringsförbud i den där korsningen. Fast såna petitesser brukar spanjorerna högaktningsfullt strunta i. Sätter man bara igång varningsblinkersen så kan man i princip parkera var som helst. Muy práctico!

Frukost

 

Ama beskrev sin favoritfrukost hos Beate härom dagen. Tydligen behärskar jag inte skrivandet sådär jättebra, för hon ville ha en tydligare beskrivning. Jamen då tar vi det i ord och bild:

Först gör man ett hål i en smörgås. Den biten som blir över får hänga med, för man vill ju inte gå miste om något ätbart.

Nästa steg är att knäcka ner ett ägg i det där hålet.

Sådärja!

Stek mackan…

… och ha på kaviar. Ama brukar bre ut kaviaren till ett jämnt lager över mackan. Tyvärr hann jag sluka den innan det blev nåt foto så här får ni tänka er själva hur det kan ha sett ut.

Jag hittade samma macka – eller i alla fall en likadan – inne hos LiLo. Hon sa att anrättningen kallas Gasklocka men har ingen aning om varför. Inte jag heller. Kanske nån annan vet?

(Psst! Ni glömmer väl inte att rösta på Ama, nummer 1, här?)

Gomorron!