Alla goda ting är tre…

 

Som stolt medlem av Bongoklubben hos Krönikören så har jag blivit utmanad att förtälja något i ämnet Har jag gjort bort mig nu igen?.

Den som lämnade över stafettpinnen till Ama var Hillevi. Hur hon har förtjänat sin plats i Bongoklubben kan ni läsa HÄR.

Ama har valt ut tre händelser som jag härmed kommer att presentera i stigande kronologisk ordning. Åldersmässigt, alltså.

ETT:

När jag gick på mellanstadiet så var jag med en klasskompis på biblioteket och lyssnade på lp-skivor. För er något yngre läsare kan jag berätta att det var svarta (oftast), stora, runda skivor som man spelade på grammofon (här får ni googla).

Nåväl. Där satt vi och lyssnade med stora hörlurar, typ den modellen som man numer bara ser på byggarbetsplatser. Om ens där.

Det satt några söta killar och kivades lite grann mitt emot oss. Jag vänder mig till min kompis. Eftersom musiken i hörlurarna är tämligen hög så vrålar jag:

– DOM DÄR KILLARNA SLÅSS NOG OM MIG!

Hur smart är det på ett bibliotek, liksom? Jag ville försvinna genom golvet eller gå upp i rök eller nåt. Fast det behövdes inte – dom där killarna pep iväg illa kvickt.

Ok. Ni slipper googla ungdomar. Här ser ni Ama med stora lurar, en grammofon och lp-skivor.

TVÅ:

Nu har vi kommit till högstadiet. I nian hade vi pryo, som det hette då. Ama fick en ingivelse och tänkte att om jag pryar hos tandläkaren kanske jag kommer över min tandläkarskräck (hjälpte inte kan jag säga).

Det var en rotfyllning på gång. Ama skulle blästra luft under behandlingen, dvs blåsa bort allt borrspån. Patienten hade fullt med mojänger i munnen och allt var väldigt otäckt. Då säger tandläkaren:

– Titta närmare här så får du se…

Ama böjer sig lydigt fram, och vad händer? Jo, vips hade jag fastnat med håret i tandläkarborren! Inte i själva borren, men väl i remmarna som drev borren. (Dom var alltså inte inkapslade på den tiden, i alla fall inte där jag var. Tyvärr…)

Jag satt benhårt fast. Patienten började fnissa så en massa saker lossnade (dock inte tänderna) och tandläkaren asgarvade och sa:

– Hur ska vi få loss dig nu? Ska jag backa borren, kanske?

Gissa om jag hade flätor resten av den veckan?

Ama hade flätor i flera år efter den upplevelsen… 

TRE:

Nu har Ama vuxit upp och blivit en mogen kvinna. Nåja. Flyttat till Stockholm hade jag i alla fall gjort.

Min underbara och goa svägerska Anki som jobbar på sjukhus är bra på precis alla sätt och vis. Förutom möjligen en sak – hon äter inte surströmming. Så när hon skulle jobba kväll en helg så bjöd vi över brorsan på surströmmingskalas.

Vi hade väldigt trevligt, och Ama tyckte synd om stackars Anki som måste jobba medan vi partajade. Då kom jag på en absolut briljant idé!

Så jag greppade telefonluren, ringde till avdelningen och frågade efter henne. Efter en stund hörde jag henne säga: Hallå? Då tog vi i för kung och fosterland och sjöng den fina snapsvisan Undulaten för henne. Inte bara en vers, nejdå vi tog båda verserna i en vackert skrålande tonart. När vi äntligen tystnade väste hon:

Johanne! Vi opererar!

Ooops! Den som hade svarat hade gått in i salen med en telefon som han höll mot Ankis öra. Hon hade tryckt örat så hårt hon kunde mot luren för att inte oljudet skulle gå ut på salen. När jag fick höra det drog jag en lättnadens suck trots allt – jag hade sett framför mig en högtalartelefon…

(Här vill jag förtydliga två saker: Patienten klarade sig utan men och Ama hade inte alls sagt att det var nåt viktigt jag ville, blev inte ens tillfrågad om det)

Här har ni texten ifall ni känner för att ringa och sjunga för nån. Fast ni får bara första versen. Det kan bli extra pinsamt annars.

Så. Nog tycker jag att jag platsar i Bongoklubben. Fast på senare år har jag inte alls gjort bort mig. Däremot har jag lite svårt med närminnet.

Stafettpinnen går nu över till ansepanse. Och sen hoppas jag att det här inlägget snart är bortglömt.

44 Responses to Alla goda ting är tre…

  1. Småländskan skriver:

    Underbart! Jag är också med i Krönikörens Bongoklubb!

  2. Småländskan skriver:

    Tror jag redan redovisat på hennes blogg de FÅ GÅNGER jag gjort bort mig!!!

  3. Småländskan skriver:

    Nja, dålig på matte är jag, har alltid varit, så det där att räkna är liksom inte min grej. Ok? Men, som jag skrev hos Krönikören, mina gjort-bort-mig-tillfällen bjuder jag på. Skulle aldrig nånsin tycka det vore genant, utan jag tar nog det mesta med glimten i ögat. För några dagar sedan berättade jag för barnbarnet hur hans farmor (jag) betedde sig första gången hon var på MacDonalds-driv-inen. Det berättade han strax efteråt för tjejen i kassan på MacD, sen berättade han det för killen som bytte mina däck, sen berättade han det för dagisfröknarna m.fl.m.fl. Det var bara helt underbart att sitta där på MacD med honom, väntandes på däckbytet.. och vi fnittrade och skrattade som två småtejer. Han är 5 år.. och jag är lite äldre!
    Som sagt, det är kul att kunna glädja!

    • Ama de casa skriver:

      Det är helt rätt – det gör inte så mycket att man gör bort sig om man kan ta det på rätt sätt. Fast oftast tar det ett tag innan man ser det roliga i det. Fast med åren blir den väntetiden kortare och kortare. 🙂

      Nå? Jag tror jag har missat det där – vad hände egentligen på McD?

  4. Småländskan skriver:

    Nehe du, det kan jag bara inte berätta så här. Det måste berättas men gester och allt, inlevelser… *L*

  5. Marianne skriver:

    Ja om du inte vinner på dessa bidrag så gör ingen det!
    Ett gott skratt fick jag. Kram Marianne

  6. Znogge skriver:

    Bäst att skriva ut det så att bevis finns 😉

  7. moi skriver:

    Så modigt att berätta för oss alla och nog är det tillfälligt graverande att ge ett medlemskap.
    Det är så himla jobbigt när det händer men ger upphov till många glada skratt när det gått några år.

    • Ama de casa skriver:

      Det är kul när det har gått en tid. Och ju äldre jag har blivit, desto kortare är den tiden som behöver gå. Det är inte lika pinsamt att göra bort sig längre. Det var värre i tonåren…

  8. soffie skriver:

    härliga bilder och fniss katten va ju för goo.
    å kul med en utmaning den gjorde du bra:)

  9. Petra skriver:

    Hahahaha..
    Den sista var ju bäst 😉
    Synd att det inte var högtalartelefon så dom andra också fick höra.

    Kram

  10. ansepanse skriver:

    hahaha inte illa, vad ska jag nu skriva om då 😀
    kramar

  11. Augusta skriver:

    Det var härliga historier 🙂

    Vad söt du var i flätor 🙂

    Kram

  12. Tomtan skriver:

    Helt underbart!!!!! 😀 TAckar och bockar för inlägget!

  13. Åsa skriver:

    Snygga hörlurar =) Nästan moderna igen.

  14. Thakock skriver:

    Haha helt underbart att läsa om!

    Trodde bara det hände på film det sista du berätta om ;D

    sv: Haha okej. Men då var det kanske tur det kom lite färg då 😉

  15. 4U2 skriver:

    Du var redan i unga år en pangbrud ser man ju!

  16. Krönikören skriver:

    Hahaha! Det här kommer jag ALDRIG att glömma! Helt underbart. Inte bara har du gjort bort dig, du återberättar det på ett störtskönt sätt.

    Kommer att tänka på en gammal kompis till mig som utbildade sig till tandsköterska. De stod ett gäng elever runt en krake i stolen, tandläkaren skulle putsa och hade just satt en klutt tandkräm på borren när min kompis råkade kliva på gaspedalen. Och tjofs så var alla prickiga och tandläkaren röt: Kliv av pedalen!!!

    Nu ska jag kolla den där länken.

  17. mitha53 skriver:

    Jag har kvar många av mina vinylskivor. Kan inte skiljas från dom,hehe…det var dråpliga historier du kom med.Vad vore livet utan tokigheter,mycket mycket tråkigt*ler*
    Jodå,den låten har försvunnit ur skallen,nu är det bara tomt därinne,tommare än vanligt,haha…tror jag ska krypa upp hos Peppe på sängen och slappa lite…
    Kramen på dej!

  18. Susanne P skriver:

    Hahahahaha! Hihihihi! Jag kan inte sluta skratta… 😀
    Tänk att det är såååå kul att höra när andra gjort bort sig!!! Hahaha!
    Jag njuter på sidan om er, i Bongoklubben! 😉
    Kram & tack för att du delar med dej!

  19. Diana skriver:

    Hahaha! Det var ju underbara saker du kommit på! Op-samtalet var helt klart det bästa. Själv klurar jag och klurar men kan inte komma på något superpinsamt…

  20. Freja skriver:

    Hahahaha, såna klockrena grejor!
    Tapeten på första bilden har vi i vår hall och försöker förtvivlat bli av med den….

  21. Mia systeryster skriver:

    Hahaha, underbart!!Du beskrev allting så bra=D
    Och ooops, om jag inte minns fel så är även jag med i den där bongoklubben!! Jag har ju berättat allt redan, nu måste jag försöka minnas nåt som ingen vet!

  22. moi skriver:

    (på tal om pinsamheter) varje gång jag ser orden”alla goda ting är tre” kommer jag att tänka på en ramsa som var populär. ”Syffe, bagge,gonoré”.Åtmintone jag visste knappt vad det var men oj så tuff man var när man rabblade orden. Idag är det väl inte lika ”populärt”…

  23. farfar0hebbe skriver:

    Jaha du,,tänk att du lyckades redan som ung,,Ja du må tro att det ska Snoozas..Haé Kram.

  24. farfar0hebbe skriver:

    Ja det får vi hoppas men det har svämmat över på samma ställe tidigare år oxå,,och det verkar ha gått bra då i alla fall.Haé Kram.

  25. Roggan skriver:

    Skitkul att läsa, sitter dubbelvikt av skratt.

  26. Gilla skriver:

    Det låter nästan som om Lasse Åberg hörde dej och fick inspiration till Filmen. Men där var det ju en annan som gjorde bort sej, när han ville ha juice. Jag vet vad filmen heter och även han som gjorde bort sej, men klockan är mycket och jag är nästan sovande.

    Hur är det? Har du tandläkarskräck efter den upplevelsen?

    Den fina visan kan jag också. Men med lite annan text, som jag också har glömt så här dags. Du vet det kallas för Altzheimers light.

    Gilla

  27. Fenixmona skriver:

    Ett gott skratt fick jag i denna tidiga timma…tänk så tokigt det kan bli! Kramiz

  28. Camilla skriver:

    Hahaha…nä Ama…detta glömmer jag ALDRIG!!
    Kram på dig!

  29. Fru Gårman skriver:

    hahaha… hahah.. haha. aj min mage… haha

    Jag är också med i Bongo. 😀

  30. Sara skriver:

    Haha…UNDERBART!!
    😀

  31. livsglimtar skriver:

    Självklart att du platsar i den klubben … tror nog att vi alla har en del som vi släpar på i ryggsäcken, förskräckliga minnen som jag nog helst trycker längst ner i ryggan. 🙂
    Hoppa du får en skön helg

  32. Gun skriver:

    Hahahahaha, stackars dig. 😉

  33. Ruth i Virginia skriver:

    Hur 17 kunde en tandläkare låte DEJ, som tonåring, blåsa patienten? Han borde ha vetat att nåt otroligt skulle hända.

    • Ama de casa skriver:

      Håller fullständigt med. Just blåsningen är nog bland det värsta. I mina tänder ilar det som sjutton… Fast just det som hände – det var helt otoligt. Jag kunde ju ha ryckt till och tandläkarborren kunde nog ha ställt till en hel del. Som tur var kom ingen till skada. Ja, förutom mitt ego, då 🙂

  34. Ellis skriver:

    HHAHAHAHAHAHAHA DU GJORDE MIN NATT SÖTA JOHANNE ❤ hahahahhaahah!!

  35. surridurr skriver:

    Hahahahahaha!!!!! Helt underbart. Intrasslad i tandläkarborr och sjunger en skrålande visa under operationen. Hade nstan varit ännu roligare om det hade varit högtalartelefon.
    Kram

    • Ama de casa skriver:

      Såhär i efterhand hade det varit bättre med högtalartelefon, men just då när det hände så var både jag och Anki nöjda att det inte var en sån 😀
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: