AAAAAAAAMA!!!

– Kom hit och hjääääälp mig! Jag har kämpat med det här paketet jättelänge och bara fått bort lite av snöret här… Och det är ju två paket till!

– Bort med klövarna, Bruce! Det är julafton imorgon. Var har du hållit hus på sistone, förresten?

– Mäh! Jag vill öppna NUUUUU… Var jag har varit? Jag har varit pappaledig ju!

– Men? Nu blir jag faktiskt lite rörd och förvånad här, Bruce. Så du har tagit hand om dina små. Ibland är du faktiskt lite av en överraskningarnas bock.

– Vaddå tagit hand om? Hur menar du nu? Hör du dåligt eller är du lika korkad som vanligt? Jag sa ju att jag var pappaledig!

– Ja… Och?

– Jag har ju varit ledig från att vara pappa ju. Så Julia tog hand om kidsen och jag drog till Mallis.

– Seså, Ama! Sluta pladdra nu och hämta en sax eller nåt… En bira skulle också sitta fint. Rappa på!

Sådärja. Då var jag inte lika rörd och förvånad längre. Julerfriden pep visst också sin kos…

Annons

Paketöppningsdags!

Fast inte dom här paketen, dom är fortfarande intakta.

Utan det här paketet. Det syns ju på omslagspapperet att det inte är en julklapp. Nej, det är faktiskt en födelsedagspresent! (om nån har lyckats missa det så fyller ju Ama 50 år i ÅR – hela året alltså…)

Vad fanns det i paketet då?

Jo, dom här jättegossiga tofflorna och julwettexar.

Tack snälla, rara Maria och Roland!

Nu kan Ama njuta av den fina utsikten utan att frysa om fossingarna. Att det är rysligt långt dit ner det ska man inte tänka på. Åtminstone inte om man vill njuta, och det vill man ju.

Nu har det vänt…

… och solen gör sitt bästa för att komma tillbaka.

Gomorron!