Pingisbollfabriken

19 november 2010

Vi hade ju tagit en utfärd från Tamarindo med en liten bil. Ni missade väl inte filmen om hur vi fick lifta den sista biten till…

pingisbollfabriken.

Där tittade vi på hur man gjorde dessa pingpongbollar. 

Först fick man följa traktorspåren till själva tillverkningsplatsen.

Här ser vi hur dom där pinigsbollarna framställs.

Här har vi en fabriksarbetare in action.

Först kom dom upp ur havet.

Sprang runt lite på stranden för att hitta en bra plats.

Ooops! Här blev det nästan en krock…

Här på stranden Playa Ostional lägger tusen och åter tusentals olive Ridley sköldpaddor sina ägg. Äggen har genom åren skördats av ortsbefolkningen och sålts som potenshöjande medel, det är i princip vad människorna här runt ikring har levt på under många år. Detta är nu reglerat. Ortsbefolkningen får ta ”den första skörden” mot att dom vaktar stränderna resten av äggläggningstiden. Det finns även andra vakter som kontrollerar stranden.

Vi tyckte det var jättemånga sköldpaddor, men en vakt berättade att på natten kan man nästan inte gå på stranden – så proppad är den med skalpaddor.



Efter att ha lagt sina ägg är det dags att bege sig till sitt rätta element igen – havet.

Detta, mina vänner, det var en helt fantastisk syn!


Inledningen av Tapas Marathon

19 november 2010

Vi mjukstartade lite. I ett marathon är det ju viktigt att hushålla med resurserna, det är ett lååångt lopp. Vi besökte fyra ställen vilket syns i det här stämpelkortet. När man har fyllt kortet med stämplar från 10 olika ställen så lämnar man in den med ett utlåtande om vilken som var den bästa Typiska tapan, och vilken som var bäst av dom innovativa. Därmed har man en lott och chans att vinna.

Allt som vi tuggade i oss igår var gott. Men den här föll oss mest i smaken:

En tostada med getost och tomatconfiture. Jättejättegod!

Kloppan undrade vad man kunde vinna.

Första pris är en åttadagars Medelhavskryssning och en middag för fyra på den restaurang som vann ”Bästa typiska tapa”.

Andra pris är ett presentkort på 200 euro till köpcentret Habaneras, en 32 tums LCD-tv och din egen vikt i öl. Dessutom en middag för fyra på den restaurang som vann ”Bästa innovativa tapa”.

Hmmm… Det där med din egen vikt i öl. Det lär ju bli en hel del om man nu går in helhjärtat för det här…

Men jag säger som Pierre de Coubertin. Det viktigaste är inte att segra…

… utan att kämpa väl!


Igår var det…

19 november 2010

… Tapas marathon.

Idag är det…

fredag.

Gomorron!