Det är dags att ge sig av

Eller i alla fall var det dags då. Om ni kanske minns så var vi i Nicoya i Costa Rica. Nu skulle vi till Tamarindo (eller Tamagringo som staden kallas i folkmun).

Hur kommer man dit då?

Med buss såklart.

Väl framme letade vi upp ett hotell.

Det här var vår veranda.

Det här var vår utsikt.

Med en sån utsikt kom man snabbt till insikt…

… att det vore skönt med ett dopp. Det var ju i alla fall semester. Man kan ju inte skumpa runt i bussar hela tiden.

Men det var väl ändå som själva katten!

Ja, det var det. Blev lite trångt på solstolen. Fast sen kom jag på att jag kunde dra nytta av detta. Skulle kunna använda katten för att boka solstolen istället för en handduk.

Här vilar Anders.

Här vilar katten (som vägrade ställa upp som bokningshjälp).

Sen kom katten på att det fanns bättre ställen att vila på:

Nämligen hos den här mystiska, hemlighetsfulla kvinnan som inte ville vara med på bild.

Annons

Det börjar bli dags…

… att införskaffa nya julprydnader.

För den där jullådan jag har i garaget, den törs jag nog fasen inte ens öppna…

Inga ledtrådar på himlen idag…

… om hur dagen kommer att bli.

Då får vi väl bestämma själva då?

Jag tycker att vi gör det till en GLAD dag, idag igen.

Gomorron!