När vi skildes åt sist (ja, nu blir det sådär förvirrat igen. Costa Rica…) så hade Ama de casa precis äntrat en buss.
Sen hände nåt oväntat. Bussen gjorde en mellanlandning! Det brukar väl inte bussar göra?
Den stannade en och en halv timme i den här stan. Som hette… Ja… nåt hette den i alla fall.
Vad ska man hitta på i denna metropol då? Eller vi kanske borde hyra en bil och åka vidare själva?
Eller… nej, förresten. Vi hittar på nåt annat.
Attans också! Discoteket var stängt…
Men vips så hade tiden försvunnit, och bussen gav sig av igen.
Det bästa med att åka buss är att man får se så mycket av landet.
Utsikten var hänförande!
Så småningom kom vi fram till staden Nicoya.
Som faktiskt inte alls var så sned som det ser ut på den här bilden.
Utsikten från hotellrummet var också väldigt fin. Lite laddad sådär. Electrifying, som han Travolta uttryckte det i Grease:
Ja. Electrifying.