Vi åker vidare

01 november 2010

Vi lämnade det regniga Puntarenas.

Vi började med att ta en av Costa Ricas alla röda taxibilar. Så här ser dom ut inifrån ifall ni har undrat. Om ni inte har undrat så ser dom ut så här inifrån likafullt.

Lite frukost sitter ju aldrig fel. Jag kan inte rekommendera nån att resa runt på fastande mage.

Nu tror ni säkert att vi sitter vid en busstation.

Men icket! Det var vid en färjeterminal. Den ser ju ut att kunna flyta den där färjan. Ett tag till i alla fall. Åtminstone hoppades vi det.

Vi vinkade adjö till pelikanerna i Puntarenas och styrde ut på böljan den blå.

Eller på böljan den delvis blå. Varför det var en sån där gräns där har jag ingen aning om, så det är ingen idé ni frågar.

Camilla och Carina har tydligen haft nåt med färjebygget att göra. Eller? Jag vet inte om jag hade velat åka med den färjan över Atlanten, genom Panamakanalen och till Nicoyabukten. Fast dom kanske tog andra vägen? Lika illa det…

Så var vi framme vid torra land igen. Anders har bra utsikt där han står.

Var resan slut nu?

Nope. Det är väl ingen riktig resa i Costa Rica om det inte är en buss inblandad?


Ama övar på egobilder

01 november 2010

Jomen ser man på – det går ju bra det här! Nästan mitt i bild och allt. Några små detaljer som måste justeras bara…

Gomorron!