Väderprognosen hotade med tropisk storm

Vad hittar man på då, månntro?

Jomen en båttur för att kolla kolla efter delfiner låter väl som en bra idé?

Molnen låg lite lågt.

Vi hissade segel och åkte lite hit och dit.

Sen var det dags att snorkla. För Anders i alla fall. Ja vaddå? Nån måste ju hålla koll och dokumentera från båten också.

Annars hade ni ju aldrig fått se den här bilden på Anders som snorklar. Allt för bloggen, ni vet.

Så här såg vår båt ut. En 60-fötters katamaran som var 25 fötter bred. Det rymdes 55 personer, vi var 6 stycken så det var inte sådär jättetrångt.

Hallå där! Lite ordning och reda, tack!

Sådär! Det var bättre. En fin och ordentlig kö.

Här har vi en riktig linslus ser jag. Undervattenskamera är ju bara så perfekt! Nu kunde ju jag se hur det såg ut utan att ens behöva blöta ner mig.

Sen vankades det mat. Smarrigt värre, sjön suger ju.

Hursa? Om vi såg några delfiner?

Jajjemensan!

Två stycken.

Annons

Costa Ricas rika fågelliv

Det finns mängder av fåglar i Costa Rica.

Kolla bara:

Massor!

Folk är generellt snälla mot dom.

Fast Ama de casa känner mer för att göra som grabben till höger:

Hahaha!

Till frukosten fick vi förresten sällskap av en kolibri. Fast den var jätteliten och bara en så det är knappt värt att nämna.

Gomorron!

Moving on

Vi backpackers måste röra på oss. Ja? Ser ni inte att Anders faktiskt har en ryggsäck? Ama de casa kan vi klassa som en ”non-packer”.

En sak kunde vi konstatera:

Salladsdieten har gett effekt.

Den här marknaden skenade vi fram och tillbaks genom för att hitta rätt busstation. Men det kändes rätt naturligt – det var ju i alla fall fredag. (och är det fortfarande hos mig, jag måste säga att det är rätt förvirrande att vara 8 timmar efter…)

Till slut hade vi hittat både rätt busstation och buss. Hurra för oss! Här har vi checkat in vårt bagage i bussen (och fått bagagekvitto, det kändes tryggt)

Men…

… man behövde bussbiljetter också. Så medan vårt bagage låg i bussen (vi hade kvitto, alltid något…) så fick vi skena in på marknaden igen och leta efter rätt lucka till just den bussen. Liiite för mycket marknad för min del, även om det var (är – klockan är bara fem på eftermiddagen!) fredag.

Vi åkte över bergen.

På läskiga vägar. (Just här ser den i och för sig inte så läskig ut, men jag har jättesvårt att fota samtidigt som jag blundar).

Vi levde på vatten och pringles-look-alike i tre och en halv timme.

Tills vi kom fram till Quepos. Efter en hel del letande så bor vi nu på ”Bredmunnade grodans hotell”. Det fanns många hotell, men det här var det första vi hittade som hade internet.

Vad gör man inte för bloggen?

Ooops! Just nu slickade en Rottweiler mig på ryggen. Jag tror han bara vill ha uppmärksamhet.

Som sagt:

Vad gör man inte för bloggen?