Nu hände det igen…

Det är säkert tionde gången som vi ser att dom krockar i korsningen ovanför oss. Samtliga utan personskador, men en massa plåtskador blir det ju.

Mannen i den mörka bilen har väjningsplikt, eller egentligen stopplikt men att faktiskt stanna bara för att det finns en stoppskylt, det är helt klart överkurs här i Spanien. Eftersom det är hans fel så han är nog inte så glad. Nu säger Anders att den mörka bilen är en porsche, det gör honom inte gladare i det här läget, misstänker jag.

Den oskyldige mannen verkar inte så glad han heller… Såklart inte.

Ja, det händer en hel del saker hemma på min gata i stan.

Ser ni att det regnar också? Stackars mig…

Vi fortsätter på den musikaliska banan

Det går en vind över vindens ängar,

det fladdrar till i en tyllgardin.

Och jag ska skriva en sommarvisa

med sol och blomdoft i melodin.

Jag ville sjunga om Catarina,

till träklangsflöjter och alcymbal

men vindens toner blir sommarns sånger,

jag bara lyssnar i björklövssal.

Hursa? Om jag har lite att göra? Något måste jag ju sysselsätta mig med medan jag väntar på att telefonen ska ringa…

Ring, ring…

 
Tyst och död är telefon
Står där nästan som ett hån
Inte ringer dom och säger Ama kom – nu! det brådskar! 

Allt är lika tyst som förr
Ingen knackar på min dörr 
Jag som lockat dom, med min film den som, ger en Oscar. 
Jag oroar mig just nu: 
Stjärna eller hemmafru? 

Åh, åh

Ring ring, bara dom slog en signal
Ring ring, Hollywood ger mig sånt kval
Ring ring, filmen är kanske för smal?
Om jag fick en signal, tog jag ett språng
Hjärtat gjorde en volt, ding-dong bing-bong
Om dom ring–ring–ringde en endaste gång
Om dom ring–ring–ringde en endaste gång

Åh, denna väntan! 

 

Fast nu ser jag att telefonen är väldans dammig… Dags att fatta dammvippan, kanske?

Gomorron!